Vem ska göra målen?
Låter det som en bekant fråga då det handlar om det finländska hockeylandslaget?
Frågan är högaktuell med knappt tre månader kvar till VM på hemmaplan.
Jukka Jalonens landslag har ett enorm målskytteproblem för tillfället. En 7-0-seger över ett oinspirerat, oengagerat och likgiltigt Tjeckien var bara en tillfällighet. Verkligheten syntes i matcherna mot Ryssland och Sverige där lejonen lyckades näta en gång. EN gång. På 120 minuter. Och det målet kom i boxplay efter en individuell prestation av Janne Pesonen.
Finland har i de övriga åtta matcherna mäktat med 14 mål. Det betyder 1,75 mål per match. Med den siffran vinner man inte många matcher.
I VM kommer Finland som vanligt att slå blåbären och ta sig till kvartsfinal utan problem. Men med ett lika svagt målskytte som i EHT-matcherna den här säsongen tar VM snabbt slut på hemmaplan.
Lösningen heter Teemu Selänne. Nu om någonsin finns det en beställning på Selännes skott, speluppfattning och målsinne.
Selänne är tyvärr fortfarande Finlands enda målskytt av hög internationell klass. Med honom i laget kan också Pesonen, Juha-Matti Aaltonen och Jarkko Immonen fungera som målskyttar då de inte behöver axla rollen som målspruta nummer ett i laget.
Lejonen behöver Selänne. Frågan är om Selänne anser att han behöver lejonen senare i vår.
De senaste veckorna har ett par lag visat tecken på att våren kan bli mycket jobbig. KalPa och Jokerit ser ut att ha början till målvaktsproblem på gång.
I KalPas fall kommer problemen inte alls som någon överraskning. Då laget sålde Ari Ahonen till KHL och hämtade in Mikko Koskinen ställde jag mig rätt skeptiskt till att Koskinen, som aldrig tidigare varit klar målvaktsetta i något lag, skulle klara av att fylla luckan efter ligans bästa målvakt.
Inledningen av hans karriär i KalPa blev fantastisk men nu ser bubblan Koskinen ut att ha spruckit. De fem senaste matcherna han startat i mål har slutat i förlust för serieledarna. Hans räddningsprocent är mindre smickrande (86,63) precis som antalet insläppta mål på dessa matcher (3,8 i snitt). Samtidigt ser han ut att snart förlora sin status som förstamålvakt åt anonyma Juha ”Hannus bror” Toivonen som varot strålande mellan stolparna då Koskinen svikit.
I Jokerit är problemen mer oväntade. Eero Kilpeläinen visade i höst att han är en av ligans bästa målvakter. Men under de senaste fem matcherna han spelat har det blivit noll segrar på ordinarie speltid, en räddningsprocent på 86,04 och 3,6 insläppta mål i snitt per match.
Kilpeläinens spel ser darrigt och osäkert ut och han släpper in en hel del enkla mål. Självförtroendet verkar svikta och i Jokeritlägret har man inte mycket tid på sig att åtgärda problemet. I fall laget tvingas inleda slutspelet med Kilpeläinen i den form han visar för tillfället blir det respass i första omgången igen.
För Jokerits och Kilpeläinens del är de två matcherna inför landslagspausen otroligt viktiga. Bra spel av stjärnmålvakten mot SaiPa och HIFK kan ge tillbaka självförtroendet medan två bottennoteringar till kan förstöra resten av säsongen.
Känner du dig modig J-P Vuorinen?
Publicerad: 31/01 00:37FM-ligans vd Jukka-Pekka Vuorinen bjöd på måndagens märkligaste samtalsämne då han publicerade ett blogginlägg på FM-ligans hemsida. I sitt inlägg går Vuorinen hårt åt Jokerittränaren Erkka Westerlund och resten av tränarkåren i ligan.
Orsaken är att Westerlund gjorde det förbjudna och kritiserade domarinsatsen efter lördagens match i Kuopio.
Enligt Vuorinen ska ligatränarna använda presskonferenserna efter matcherna till att marknadsföra ligan och helst med jämna mellanrum passa på att berömma domarna för deras insatser.
Vuorinen nämner inte en gång en sådan möjlighet att ligans domare allt för ofta inte håller en tillräckligt hög nivå.
Det är mycket länge sedan jag sett en ligamatch där domarna inte stått för ett eller ett par grova misstag. Är det då så underligt att tränarna blir förbannade och säger vad de tycker om domarnas insatser?
I matchen mellan KalPa och Jokerit fick Jokerit 11 x 2 minuter medan KalPa klarade sig undan med 2 x 2 minuter. Sedan undrar Vuorinen varför Westerlund har något att säga om domarnas insats.
Och domarna har gjort bort sig rejält på sistone. Här ett par exempel:
HIFK-SaiPa, tisdag 24.1.
Matchen går till förlängning där HIFK:s Kimmo Kuhtas klubba träffar lagkamraten Toni Söderholm i ansiktet. Domarduon Antti Hämäläinen-Vesa Keränen visade ut Simon Backman och HIFK avgör matchen i powerplay.
HIFK-Kärpät, lördag 28.1
Domarna Timo Metsälä-Teemu Salminen visar ut Toni Söderholm och Kristian Tuohilampi samtidigt. Domarna lyfter handen som tecken för utvisning då Söderholms klubba fastnar mellan benen på Pekka Saarenheimo och spelet blåses av diorekt. Av någon underlig anledning åker Tuohilampi ut samtidigt.
Jokerit-Blues, onsdag 18.1
Bluesspelaren Jario Sailio tacklar Jarkko Ruutu i huvudet framför näsan på domarna Jukka Hakkarainen och Tom Laaksonen som blundar för den svinaktiga tacklingen och väljer att inte ens visa ut Sailio. Sailio stängs i efterhand av två matcher för tacklingen.
Men enligt Vuorinen ska tränarna, med Westerlund i spetsen, inte lyfta fram dessa händelser eller kritisera domarna för de grova felen.
Det är otroligt svagt och fegt av Vuorinen att göra ett offentligt påhopp på Westerlund och hela tränarkåren på det här sättet.
Han säger att det inte är okej att kritisera domarna samtidigt som han på ligans webbsida öppet kritiserar en tränare.
Vuorinens avslutande mening i sitt blogginlägg är minst sagt märkligt.
”Ja lopuksi, Erkka: tiedän, että liigavalmentajan paineet ovat kovat. Me olemme pyrkineet ymmärtämään sen liigassa ja antaneet pitkää siimaa. Mutta nyt se tie on käyty tämän kauden osalta liigassa loppuun – Sinulta ja muilta.”
Man kan nästan läsa ett litet hot mot hela tränarkåren.
Betyder den sista meningen att FM-ligan igen tar i bruk böteshäftet då en tränare kritiserar domarnas insats.
Då får Vuorinen & Co precis en sådan liga som man vill ha. Ingen säger något färgstarkt och kommentarerna blir gråa och tråkiga.
Men det är väl bra marknadsföring enligt Vuorinen.
Näillä mennään?
Publicerad: 27/01 00:13Transferdeadline närmar sig med stormsteg och vissa av FM-ligalagen har gjort några stora värvningar.
Kärpät meddelade för ett par dagar sedan att NHL-veteranen Josef Stümpel spelar i laget resten av säsongen. TPS presenterade i sin tur Juraj Mikus.
Två bra värvningar som samtidigt berättar att FM-ligan har drag. Spelare av toppklass vill komma hit och spela. Det är absolut positivt.
Men jag saknar ändå något.
Var är de stora spelaraffärerna inom FM-ligan? När får vi se två lag göra en bytesaffär där några riktiga stjärnspelare byter omgivning vid deadlinen
Tänk er till exempel en situation där Jokerit och HIFK förhandlar fram en lösning där något mellan fyra och sex spelare byter klubb i huvudstaden den 31 januari.
Båda lagen har en del spelare som inte nått upp till sin potential den här säsongen och dessa kunde få en nytändning genom att byta till ärkerivalen.
Markus Nordlund, Mikko Jokela, Antti Kerälä, Miikka Tuomainen,Tommi Kivistö och Tyler Redenbach kunde vara aktuella.
Eller ännu bättre. Tänk om klubbarna valde att slå på stora trumman och byta några riktiga stjärnspelare.
Janne Lahti, Janne Pesonen, Eero Somervuori, Riku Hahl, Petteri Wirtanen och Ben Eaves. Tänk om Jarmo Kekäläinen och Tom Nybondas kokade ihop någon verkligt stor affär. Visst skulle det vara kul.
Affärerna kunde förstås göras mellan vilka två klubbar som helst. Poängen är att det skulle vara kul om något sådant hände i FM-ligan.
___________
Det ska bli intressant att se vad Jokerit och HIFK gör inför deadlinen den 1.2 vid midnatt.
Jokerits lag har skrikit efter en offensiv back redan i ett och ett halvt år. För ett år sedan misslyckades Kekäläinen då han inte lyckades hitta någon. I somras trodde han, och många andra, att Nordlund var lösningen. Men den före detta TPS-spelaren har visat sig vara en offensiv flopp och Kekäläinen måste hitta en ny offensiv backetta till laget.
Det minsta han måste göra är att värva en back. För tillfället har Jokerit kontrakt med sju ligabackar varav Nico Manelius inte håller ligaklass och Tommi Kivistö är ett gränsfall. Den besättning man har nu tål inte en enda skada. Som backbesättningen nu ser ut blir det en kort vår för laget.
I HIFK kan det handla om att ersätta Redenbach som visat sig vara en total flopp. Men frågan är om laget alls gör något. En back för att skaffa sig större bredd kan också vara aktuell. Men Nybondas lär knappast skaffa några profilspelare till klubben.
Eller blir det som Matti Virmanen brukade säga: Näillä mennään!
Domarna i fokus (igen)
Publicerad: 25/01 12:40För ett par dagar sedan hade vi en diskussion på redaktionen om hur domarna i FM-ligan hållit en märkligt dålig nivå på sistone.
Därför var det egentligen ingen större överraskning att domarparet Antti Hämäläinen-Vesa Keränen var minst sagt usla då HIFK och SaiPa möttes.
SaiPatränaren Ari-Pekka Selin brukar alltid vara lugn, sansad och belevad då han kliver in framför media. Men i går tappade han humöret totalt. Och han hade all orsak till det. Domarna såg till att HIFK kunde ta hem segern.
Två grova domarmissar kostade SaiPa segern.
Först fick Jesse Mankinen en HIFK-klubba i ansiktet så att han bryter näsan. Domarnas reaktion: ingen utvisning.
Sedan får Toni Söderholm lagkamraten Kimmo Kuhtas klubba i ansiktet i förlängningen. Domarnas reaktion: utvisning åt SaiPas Simon Backman.
Hade domarna skött sitt arbete hade SaiPa fått spela fem minuter powerplay och förläningen hade spelat med fyra mot fyra från början till slut.
– Domarna var en total katastrof och det största skämtet var utvisningen i förlängningen. Jag måste lyfta på hatten åt Söderholm som är en fin spelare. Han kom efteråt och sade att domslutet inte gick helt rätt, sade Selin efter att lite ha lugnat ner sig.
FM-ligan måste göra något åt domarinsatserna innan det är för sent. I slutspelet kan misstag av gårdagens kaliber inte tillåtas. De kan avgöra matcher och hela matchserier.
En stor målvakt, en liten människa
Publicerad: 25/01 01:11Tim Thomas. En del minns honom som målvakten som såg till att HIFK vann guld för första gången på 15 år. Andra minns honom som målvakten som höll nollan mest hela tiden då han spelade för Jokerit. Och så finns det de som minns honom som målvakten som så gott som på egen hand såg till att Boston Bruins vann Stanley Cup 2011.
Men efter den här veckan kommer många tyvärr att minnas Thomas som målvakten som ansåg sig själv vara större än sitt lag, sin sport, sitt lands politiska system och sitt lands president.
Då Boston Bruins blev inbjudna till Vita huset av president Barack Obama valde Thomas – av politiska orsaker – att tacka nej.
Det som skulle vara en fest för laget som vann mästerskapet förvandlades till något helt annat då alla frågor handlade om att Thomas inte medverkade i stället för hur det kändes för spelarna att få fira mästerskapet i Vita huset tillsammans med presidenten.
Thomas kom med ett uttalande via Facebook senare under dagen:
”I believe the Federal government has grown out of control, threatening the Rights, Liberties, and Property of the People.
This is being done at the Executive, Legislative, and Judicial level. This is in direct opposition to the Constitution and the Founding Fathers vision for the Federal government.
Because I believe this, today I exercised my right as a Free Citizen, and did not visit the White House. This was not about politics or party, as in my opinion both parties are responsible for the situation we are in as a country. This was about a choice I had to make as an INDIVIDUAL.
This is the only public statement I will be making on this topic. TT”
Thomas kan känna att han har rätt att avstå från att träffa president Obama. Men vad han inte tänker på är att han är en del av ett lag. Laget vann mästerskapet tillsammans, laget firade mästerskapet tillsammans men Thomas tyckte att han är större och viktigare än laget då det kom till ett besök i Vita huset.
Hur svårt kan det vara att lägga sina personliga åsikter åt sidan, bita ihop och skaka hand med presidenten och gå vidare i livet?
Jag har alltid gillat Thomas som målvakt. Han har visat att man kan gå den långa vägen och bli en stjärna i världens tuffaste liga. Han har säkert fungerat som inspiration för många och som idol och förebild har han ett stort ansvar.
Det ansvaret verkar Thomas inte klara av att axla. Frågan är hur det kommer att påverka hans ställning bland lagkamrater, motståndare, supportrar och hockeysamhället.
Små märkligheter
Publicerad: 19/01 18:27Den gångna hockeyveckan har bjudit på några underhållande och märkliga överraskningar som lär få en fortsättnin under de närmaste veckorna.
Fallet Mikael Granlund
Först höjdes det röster att Raimo Helminen matchade Granlund för mycket i JVM i Kanada. Sedan uttryckte bland annat Juhani Tamminen sin oro för att Granlund är trött och inte orkar med det tuffa tempo han tvingas spela i och Solkungen menade att Granlund borde få vila ett par veckor.
Då jag talade med HIFK-tränaren Petri Matikainen om saken fnös han åt Tamis tankar och konstaterade att det inte finns någon logik i det hela. Också Granlund själv var totalt oförstående då han fick frågan efter sin första match i FM-ligan efter JVM.
Jag förstår inte varför Granlund skulle vara så slutkörd som vissa påstår. Han spelade lika många matcher i Kanada som han hade gjort om han stannat i Finland och spelat ligahockey med HIFK. Han är 19 år och brinner för att spela och att han skulle vara trött av att ha spelat knappt 40 matcher stämmer inte alls.
Hur ska Granlund klara av att spela 82 grundseriematcher i NHL nästa säsong om det nu är så att Granlund nu skulle vara helt slutkörd och inte orka spela matcher i FM-ligatempot som är betydligt lugnare än i NHL?
Granlund var säkert trött och slutkörd efter matchen mot Tappara. Men det är helt och hållet Petri Matikainens fel. Det är rena rama idiotin att ha Mikael Granlund att spela 30 minuter 15 sekunder och lillebror Markus att spela 29.32 medan fjärdekedjan Robert Nyholm–Siim Liivik–Eetu Pöysti att spela sju minuter då trion hört till de bästa i HIFK efter jul.
Matikainen fick vad han beställde då Mikael Granlund stod för två missar som gav två Tapparamål då tammerforsarna vände och vann matchen.
Fallet Sihvonen-Rantanen-Tamminen
I fredags bjöd hockeyskribenterna Vesa Rantanen (Ilta-Sanomat) och Petteri Sihvonen (Urheilulehti) på en underhållande sandlådediskussion om hockeylandslaget och vilka spelare som borde och inte borde vara med i VM. Eller det var idén med diskussionen under Canal+ magasinprogram HockeyNight.
Diskussionen mellan de Rantanen och Sihvonen spårade snabbt ut och blev delvis osaklig då skribenterna koncentrerade sig mera på personliga påhopp än att föra diskussionen framåt i en konstruktiv anda. Men underhållande var det.
Diskussionen slutade med att Rantanen och Sihvonen var riktigt förbannade på varandra. Och som om det inte varit tillräckligt passade Juhani Tamminen, eller Don Tami som han kallas i programmet, på att döma ut både Rantanens och Sihvonens uttalanden helt. Han förklarade att skribenterna inte kan förstå hur det är att leda ett lag då de är vana att sitta vid sina datorer och författa texter.
Svaret kom i dag då det nyaste numret av Urheilulehti kom till redaktionen. Au revoir! skriker rubriken på pärmen. ”Aika ajoi ohi Aurtinkokuningas Juhani Tammisesta. Pelissä, toimistossa ja tv-studiossa”.
Petteri Sihvonen klarade inte av Tamminens kritik i slutet av HockeyNight utan kände sig tvungen att kritisera Tamminen i en artikel på fem sidor i tidningen.
Det ska bli spännande att se vad Tamminen säger i fredagskvällens HockeyNight-sändning. han lär knappast låta Sihvonens kritik gå helt obesvarad.
Tack och adjö, Hirschovits!
Publicerad: 05/01 14:10HIFK meddelade i dag att laget skrivit kontrakt med centern Tyler Redenbach. Det betyder i praktiken att Kim Hirschovits får lämna laget, precis som jag spekulerade i bloggen i inlägget om centerproblem innanför ring III.
Redenbach tar Hirschovits plats mellan Janne Pesonen och Eero Somervuori i kväll då HIFK möter Ässät medan Hirschovits får spela ströminuter i fjärdekedjan med Miikka Tuomainen och Micke-Max Åsten.
Då Mikael Granlund återvänder från junior-VM i Kanada finns det ingen plats för Hirschovits i laget. Och han vet det själv.
HIFK har redan en längre tid varit ute efter att ersätta Hirschovits som varit en enorm besvikelse. I Redenbach hittade man en så gott som prefekt ersätare.
Nu ser lagets centerkvartett ut som följande inför vårens avgörande matcher: Mikael Granlund, Petteri Wirtanen, Tyler Redenbach och Siim Liivik.
Granlund är ligans klart bästa center, Wirtanen ligans bästa tvåvägscenter och Redenbach har potential att vara en av de absolut bästa tredjecentrarna och Liivik är en fantastisk fjärdecenter.
Då tränaren Petri Matikainen har alla spelare till sitt förfogande kan han bygga följande lag:
Markus Granlund-Mikael Granlund-Ville Peltonen
Erkki Rajamäki-Petteri Wirtanen-Kimmo Kuhta
Janne Pesonen-Tyler Redenbach-Eero Somervuori
Robert Nyholm-Siim Liivik-Eetu Pöysti
Miikka Tuomainen-Niko Piiparinen-Turo Järvinen
och backarna:
Toni Söderholm-Daniel Fernholm
Mikko Kousa-Markus Kankaanperä
Mikko Jokela-Ilari Melart
Mikko Kurvinen
målvakter:
Dennis Endras (Mika Norja)
Det kallar jag för ett lag i bra balans. Alla ingredienser för framgång finns och HIFK är för tillfället mästarkandidat nummer ett i mina papper. Och Hirschovits är inte en del av det mästarlaget.
Granlunds fel? Absolut inte!
Publicerad: 04/01 14:06De svenska kvällstidningarna föreslår att det ska göras frimärke av Mikael Granlunds missade straff i semifinalen i junior-VM. På twitter och på diskussionsforum lyfts Granlund, tillsammans med målvakten Sami Aittokallio, fram som den stora syndabocken då Finland förlorade semifinalen mot Sverige efter straffar.
Det är fullkomlig idioti att beskylla lagets två bästa och viktigaste spelare i turneringen för förlusten.
Visst. Båda gjorde kostsamma missar i semifinalen.
Aittokallio bjöd på kvitteringen då han spelade pucken i handsken på Johan Sundström som hittade Max Friberg framför det tomma målet.
Granlunds ”Datsjuk-dragning” i strafftävlingen misslyckades totalt då han tappade pucken.
Men att det skulle vara Granlunds och Aittokallios fel att det blev förlust är skitsnack.
Sverige var det klart bättre laget. Aittokallio räddade 55 skott. 55!
Granlund serverade både Teemu Pulkkinen och brodern Markus med solklara målchanser i matchen. Och han var Finlands bästa forward i turneringen.
Att beskylla Granlund och Aittokallio för förlusten är lika klokt som att säga att Viktor Fasth var VM:s bästa målvakt i våras. (Fasth röstades fram till turneringens bästa målvakt. Problemet var att omröstningen gjordes inför den sista perioden i finalen. I den hade den svenska målvakten inte ens fångat en badboll och han släppte in fem mål.)
Finlands problem låg helt på andra håll än Granlunds straff och Aittokallios misslyckade rensning bakom det egna målet. Utan Aittokallios fantastiska målvaktsspel hade matchen varit avgjord redan efter 30 minuter. Och utan Granlunds magiska spel tidigare i turneringen hade Finland troligtvis inte ens varit i semifinal.
Semifinalen gick helt enligt de finländska planerna i 40 minuter. Man visste att Sverige skulle dominera. Och trots att Finland förlorade skotten med solklara 57-24 var man otroligt nära att vinna.
Två skitmål hjälpte Sverige till seger. I straffläggningen är det sedan mer eller mindre (o)turen som avgör.
Det bättre laget tog sig till final, det råder ingen tvekan om den saken. Men Finlands lag visade upp en sådan vilja, en sådan kämpaanda och spelarna visade en sällan skådad karaktär i varje situation.
Vem hade trott att Teemu Pulkkinen skulle dela ut fem riktiga bomber till tacklingar?
Vem hade trott att svenskarna inte kom åt mer än ett par returer trots att Aittokallio spottade puckarna framför sig hela tiden?
De finländska spelarna ska vara stolta över sin inställning och sin insats i semifinalen. Laget spelade på toppen eller över sitt kunnande. Tyvärr räckte det inte längre än till en bronsmatch. Och en bronsmatch är inte något man vill avsluta en turnering med.
Centerproblem innanför ring III
Publicerad: 02/01 13:41Med en knapp månad kvar till transferdeadline är situationen minst sagt intressant i de tre lagen från huvudstadsregionen. Alla tre lag har någon klar brist och alla tre lär ha de ekonomiska förutsättningarna för att rätta till problemen. Problemet kan bli att alla tre lag till en viss del är ute efter precis samma sak. Men det kan också bli lösningen.
Blues
Klubben meddelade i dag att Teemu Ramstedts handlesskada är så pass allvarlig att han är ur spel två månader. Det betyder att Ramstedt är tillbaka ett par veckor innan slutspelet kör i gång. At han skulle vara i toppform då säsongens viktigaste matcher spelas är inte sannolikt. Det räcker ofta mer än ett par veckor att hitta tillbaka eter en längre skada och i synnerhet i slutspelet syns spelovanan snabbt.
I Blueslägret borde man på allvar fundera på att värva en center som kan ta Ramstedts plats under de kommande två månaderna och eventuellt också i slutspelet.
HIFK
Kim Hirschovits är inne på sin sista chans att rädda sin katastrofala säsong. Med Mikael och Markus Granlund i JVM och Ville Peltonen skadad vilar en stor del av det offensiva ansvaret på Hirschovits. Den före detta HIFK-kaptenen har varit riktigt dålig hela hösten och det har vid flera tillfällen ryktats om att han är till salu. Men HIFK kan inte sälja Hirschovits till ett lag utanför huvudstadsregionen utan spelarens medgivande och småbarnspappan Hirschovits lär inte vara tänd på idén att flytta från Helsingfors.
I de två matcherna efter julpausen har Hirso fått spela tillsammans med Janne Pesonen och Eero Somervuori och hans spel har sett bättre ut än tidigare under säsongen. Fortsätter han på samma sätt också de kommande veckorna kan han vara en viktig kugge då det drar ihop sig till slutspel, men faller han tillbaka till höstens nivå kanske det är bäst för alla parter att Hirschovits byter omgivning.
Jokerit
Jokerit har, trots sin framskjutna placering i tabellen, haft centerproblem hela säsongen. Ilari Filppula har inte kommit upp till den nivå som förväntas av en förstacenter, Antti Kerälä har stundtals knappt hållit Mestisklass och lagets bästa center Riku Hahl är skadad.
Frågan är om Jokerit tänker agera på spelarmarknaden eller satsa på att Filppula och Kerälä höjer sig till sina rätta nivåer. Potentialen finns hos båda att vara första- respektive andracenter.
Dessutom är Jokerits största behov för tillfället en offensiv back. Markus Nordlund har varit en enorm besvikelse, John Klingberg är inget alternativ och Jeremy Dehner är inte tillräckligt bra för att leda offensiven från de bakre leden.
Vad är då lösningen för Blues, HIFK och Jokerit?
Personligen tror jag att Jokerit inte förstärker centerpositionen utan litar på att den nuvarande besättningen sköter jobbet.
Hirschovits kan sedan vara lösningen för både HIFK och Blues. Ifall Hirso inte klarar av att hålla den nivå han visat tecken på i de två senaste matcherna kunde en flytt till Blues vara räddningen för honom själv, för Blues och för HIFK. En ny omgivning kunde tända Hirso medan HIFK då kunde skaffa en ny andra/tredjecenter.
Vi lever i minst sagt intressanta tider.
