Powerplay

FM-ligasäsongen 2012-13 körde i gång med dunder och brak i går då lagen inledde sina träningar. HIFK stal all uppmärksamhet då laget meddelade att Pasi Sormunen tar över som tränare efter Petri Matikainens avhopp till Avangard Omsk.

(Sormunen fungerade förra säsongen som Matikainens assisterande tränare.)

Vad betyder det då för HIFK att Sormunen tar över efter Matikainen?

För det första så var Sormunen inte HIFK:s och sportchefen Tom Nybondas första alternativ. Nybondas förhandlade med några tränare men efter att ha talat med dem kom han fram till att Sormunen var det bästa alternativet. Därför fick han jobbet.

Och med tanke på all turbulens kring laget de senaste veckorna med Matikainens oväntade avhopp kan det vara bra att lugna ner läget och inte hämta in flera nya delar i laget inför säsongstarten.

Det ärt klart att det är en stor risk att lyfta upp en oerfaren tränare inför säsongstarten. Nybondas säger att Sormunen fanns i HIFK:s planer på längre sikt. Det kan vara en risk att låta honom ta steget för tidigt.

• Räcker Sormunens auktoritet bland spelarna?
• Räcker Sormunens kunnande?
• Kommer chansen i HIFK för tidigt för honom?
• Har han tid att köra in sina idéer inför säsongstarten?

Det är bara några av frågetecknen kring Sormunen.

Men samtidigt ska man minnas att också Matikainen hade varit tvungen att brottas med mängder av frågetecken inför säsongen om han valt att fullfölja sitt kontrakt med HIFK.

Hans första säsong i klubben var en katastrof. Laget inledde uselt, fick egentligen aldrig ordentligt ordning på sitt spel och åkte pinsamt enkelt ut i kvartsfinalen (0–4 mot Jokerit).

Nu får Sormunen i stället rätta till kursen. Det kanske inte enbart är en dålig sak at det är en ny kille som ska rätta till misstagen från förra säsongen.

Sormunen får ett spelarmaterial till sitt förfogande som erbjuder honom möjligheten att spela så kallad gammal HIFK-hockey. Laget kan mycket väl vara det klart mest fysiska laget i ligan kommande säsong.

Den färska tränaren är en spelarnära tränare som sätter spelarna i centrum. Därför är det livsviktigt att han har rutinerade ledargestalterna Ville Peltonen, Tonin Söderholm, Kimmo Kuhta, Joakim Eriksson och Arttu Luttinen i laget. De kan hjälpa och stöda honom då han ska lotsa laget i höst och i vinter.

Om man för en stund bortser från riskerna så finns det också en hel del möjligheter.

Tänk bara på förra säsongen.

JYP var i en ännu värre situation än HIFK då laget sparkade Risto Dufva i inledningen av grundserien. Jyrki Aho fick ta steget från assisterande- till cheftränare och säsongen slutade med guld. Aho hade aldrig fungerat som cheftränare i FM-ligan.

KalPa vann grundserien med Tuomas Tuokkola vid rodret. Tuokkola hade aldrig fungerat som cheftränare i FM-ligan.

Blues tog sig till semifinal och slutade till slut fyra med Lauri Marjamäki som tränare. Marjamäki hade aldrig fungerat som cheftränare i FM-ligan.

Karri Kivi ledde Ässät till en femteplats i grundserien. Kivi hade aldrig fungerat som cheftränare i FM-ligan.

Sormunens situation påminner en hel del om Ahos läge i JYP förra säsongen.

Jokerit och nya tränare Tomi Lämsä är i princip i samma läge. Men hans situation påminner mera om Tuokkola och Marjamäki som fick förbereda sig en längre tid på att ta steget från tvåa till etta i klubben.

Ska bli minst sagt intressant att se vad de två rookie-tränarna i Helsingforsklubbarna ska klara av att prestera.

Senast ett Helsingforslag tog en liknande chansning (risk) var Jokerit och Waltteri Immonen och det slutade som bekant i katastrof.

Jag hoppas att både Lämsä och Sormunen når framgångar med sina lag och visar att det gamla gardets tid börjar vara över och det är dags för nya namn och idéer inom finländsk hockey.

Aho, Ässät, Blues, FM-ligan, HIFK, Jokerit, JYP, KalPa, Kivi, Lämsä, Marjamäki, Matikainen, Nybondas, Sormunen