Powerplay

HIFK:s säsong tar rätt sannolikt slut på fredag i Villmanstrand.

Efter ännu en usel insats på hemmaplan där man var det klart sämre laget än SaiPa står man nu med ryggen mot väggen. Förlust på fredagen och säsongen är slut, seger och den förlängs åtminstone till söndag.

Det finns många saker som talar för att det blir en ny förlust och att HIFK:s säsong tar slut innan slutspelet ens kört i gång på allvar. Flera saker stämmer inte i HIFK:s spel för tillfället och det är saker som inte går att reparera över en natt.

1. Gammalt och långsamt

Det är länge sedan man sett ett lag som är så långsamt på skridskorna som HIFK. Det finns inte många spelare i truppen som kan kallas för snabba på skridskorna. Eero Somervuori och Toni Leinonen är de enda som är i den kategorin och det syns på planen. Laget hänger inte med då SaiPa-spelarna sätter fart och då HIFK får pucken klarar man inte av att skapa anfall där man är tre mot två eller två mot en eftersom SaiPa-spelarna enkelt åker i kapp HIFK:arna. Ett stort problem för rödtröjorna är att många av nyckelspelarna börjar vara allt för gamla. Taktiken att efter mittlinjen slänga pucken djupt in i motståndarzonen och jaga i kapp fungerar inte speciellt bra då motståndaren varje gång hinner först till pucken.

2. Individuella misstag

HIFK-spelarna verkar spela med lite för stort självförtroende. Alla tre SaiPa-mål i den första matchen kom efter horribla individuella misstag.

Mika Hannula tappade pucken i anfallszon och SaiPa kom åt att kontra in 0-1.

Corey Elkins såg redan kontringen framför sig då han försökte lyfta pucken förbi en SaiPa-back vid defensiv blålinje. I stället för att enkelt lyfta ut pucken då HIFK:s utvisning tog slut valde han att göra det som såg snyggt ut. Resultatet var att SaiPa kunde smälla in 2-2 från närhåll.

Ilari Melart gick nonchalant efter en studsande puck till hörnet, missbedömde situationen, såg pucken studsa över klubbladet och kunde från närhåll se motståndarna avgöra matchen i förlängning.

3. Underpresterande spelare

Det finns allt för många spelare i laget som inte når upp till den nivå som krävs för deras tilltänkta roller. Förutom att laget för tillfället helt saknar en förstakedja är många av de spelare som ska fylla de rollerna helt enkelt för dåliga.

Joël Perrault har inte många rätt för tillfället. Hans passningar saknar klass, han är svag i närkamperna, han hänger inte med i tempot och tillför inte laget något.

Ilari Melart verkar ha tappat mycket av sitt spel de senaste veckorna. Han placerar sig fel, dräller med pucken och är inte alls det defensiva och offensiva hotet han var i vintras.

Kimmo Kuhta, Siim Liivik, Roope Talaja, Joakim Eriksson, Mika Hannula, Corey Elkins, Eero Somervuori, Mikko Jokela, Ville Varakas, Martti Järventie, Kyle Klubertanz och Arttu Luttinen var gråa och intetsägande i den första SaiPa-matchen.

Om man ska försöka hitta något positivt i HIFK:s spel i torsdagens match så är det nog Joni Ortios spel i målet. Utan honom hade SaiPa vunnit matchen redan på ordinariespeltid. Också Toni Söderholms mål förtjänar beröm. Söderholm visade vad vilja betyder då han trampade mot SaiPa-målet med 84 kg Tommi Jokinen på ryggen från halva plan. HIFK-backen visade att man kan göra mål på genombrott trots att han inte är snabbast på planen. Iiro Pakarinen ska också ha beröm för att han var en av de bästa i laget trots att han varit borta i två månader på grund av en vristskada. Men att han är en av de bättre skridskoåkarna i laget visar hur illa ställt läget är.

På fredag sätter jag mig på eftermiddagen i bilen och kör till Villmanstrand för att följa med det som med stor sannolikhet är säsongens sista match för HIFK.

FM-ligan, HIFK, playoff, SaiPa