Powerplay

Jag tycker uppriktigt synd om Jokeritsupportrarna.

Det senaste knappa året har varit minst sagt tungt för dem.

Först var det Semir Ben-Amors fega och fula överfall på Ville Peltonen. De flesta Jokeritsupportrarna hade nog helst sett att det aldrig skedde.

Då dammet lagt sig och det egna laget spelade ligans mest underhållande hockey med Erik Karlsson i spetsen såg guldtorkan äntligen ut att vara på väg att ta slut i Böle. 8–1-segern över HIFK på hemmaplan var något så fantastiskt fint att de egna supportrarna knappast ens kunnat drömma om.

Grundseriesegern kom efter en övertygande insats och Lukko skulle bara vara ett första litet hinder på vägen mot guldet.

Djupdykningen som ledde till att laget sensationellt slogs ut av Raumolaget kom som en enorm chock för fansen.

Men den verkliga chocken kom i slutet av juni då ägaren Hjallis Harkimo berättade att han sålt Hartwallarenan och att laget lämnar FM-ligan redan om ett år för spel i KHL. Dessutom säljer Harkimo en del av klubben till ryska investerare.

Alla supportrar gillade inte tanken att lämna den inhemska ligan och tonen på diskussionsforum på nätet har varit bedrövad, ilsken och besviken bland en del av fansen.

Det som fick bägaren att rinna över för de flesta var nyheten om att Jere Karalahti skrivit på för klubben.

Det var helt enkelt för mycket. Klubbledningen hade gått för långt.

Då Jarkko Ruutu skrev på för Jokerit för några år sedan fanns det ett visst missnöje bland fansen.En spelare med så stark HIFK-stämpel ska väl inte spela i Jokerit? verkade man fundera.

Då är Karalahti betydligt värre. Han förknippas ännu starkare med rödtröjorna, lär ha HIFK:s sköld tatuerad på kroppen och har talat nedvärderande om både Jokerit som klubb och om lagets supportrar.

Man kan säga att Ruutu var ett gränsfall medan Karalahti är ett grovt övertramp av klubbledningen då man talar om supportrarnas stöd och tolerans.

Att klubbledningen efter det här, i tider då alla supportrars 100 procentiga stöd inte är en självklarhet, väljer att skriva kontrakt med en spelare som i mångas ögon är lika med värsta konkurrenten HIFK och står för allt det man avskyr är att underskatta fansen och inte ta dem på allvar.

Jag förstår helt och hållet att Jokerits supportrar Eteläpääty ry:s styrelse tog starkt ställning mot Karalahti.

Hjallis Harkimo pyytää ensin julkisesti fanien tukea KHL-hankkeessa ja sen jälkeen tehdään tämä aktiivisimpien kannattajien tunteita nostattava kyseenalainen pelaajahankinta. Lisäksi Jokereiden toimistolta jaksetaan aina muistuttaa, että he tietävät kenelle pelaavat ja arvostavat valtavasti kannattajiaan. Nyt olisi aika myös näyttää se?

och man fortsätter:

Muun muassa edellä mainituista johtuen emme tule Jere Karalahden hankintaa hyväksymään. Hallitus on myös valmis tukemaan Karalahden hankinnan vastaisia protesteja kaikin mahdollisin kannattajilla käytössä olevin keinoin.

Dessutom samlar man in namn mot att Jokerit värvar Karalahti.

Vissa supportrar säger att det bara är business och att Karalahti är en bra spelare som förstärker laget. En del anser att det är fullkomligt löjligt med ett ställningstagande från supportrarnas sida.

Visst förstärker han Jokerit på planen. Men det finns andra värderingar också. En supporter vill älska sitt lag och lagets spelare. Det är vad det handlar om. Då vill man inte se en spelare som man känner djup avsky mot glida omkring på planen i favoritlagets dress. Och då har man rätt att uttrycka sin åsikt om det.

Personligen lyfter jag på hatten för Eteläpääty. De visar hur mycket de bryr sig om sitt älskade Jokerit och att de inte tänker acceptera sådant  som strider mot både klubbens och supportrarnas värderingar.

FM-ligan, Jere Karalahti, Jokerit, KHL