Powerplay

Kommer du att sakna Helsingforsderbyna?

Fick frågan för ett par veckor sedan i väntan på det sista mötet mellan Jokerit och HIFK.

Det är inte första gången jag fått frågan och det är ett ämne som supportrar från båda lägren fått tänka på, fundera över och brottas med de senaste månaderna.

Personligen kommer jag att sakna derbyna. Det har jag gjort redan några säsonger.

Jokerit och IFK har mötts många gånger de senaste åren. Men den verkliga derbystämningen – den där fina där supportrarna skapar en magisk inramning, spelarna bjuder på sig själva och ger det där lilla extra i varje situation och tekniska finesser varvas med rungande tacklingar för att efter matchen skaka hand och klappa varandra på axeln och tacka för en rejäl och bra kamp – har inte funnits.

Under de senaste säsongerna har Jokerit och IFK själva dödat Helsingforsderbyna. Därför känns det inte speciellt illa att lagen går skilda vägar och inte möts i fortsättningen.

De senaste årens möten mellan Jokerit och IFK har handlat om allt det en ärlig och riktig rivalitet inte ska stå för.

Det har varit filmningar, fega påhopp, fula och farliga tricks och ett sällan skådat hat. Allt det fina derbyn ska stå för har fått ge vika för något smutsigt och oäkta.

Jag minns de tiderna då det i dagar – i vissa fall till och med veckor – snackades på stan om det kommande derbyt. Staden andades hockey och supportrarna från lagen provocerade varandra och spekulerade vem som blir den nyaste hjälten. Och trots att det var fullt allvar skedde allt med glimten i ögat. Efter matchen var man igen bästa kompisar och tackade för en bra batalj.

De senaste åren har stämningen på stan inte varit speciellt elektrisk inför ett derby. Och har det snackats om något har diskussionerna handlat om hur spelare X ska få igen för vad som hände senast och hur spelare Y igen kommer att ställa till med en show under matchen. På läktarna har supportrarna riktat en hel del energi på att håna motståndarsupportrarna i stället för att stöda det egna laget och det är inte bara en eller två gånger man gått över gränsen för vad som är god smak och gott beteende.

Och samma sak kan sägas om spelarna på planen. Inför matcherna har det – precis som tidigare – funnits en speciell laddning. Men det har inte handlat om att vara bäst i stan utan det har handlat om att förbereda sig för att stå för följande hämndaktion.

Publikuppslutningen på Vinterklassikern, den sista matchen mellan de stora rivalerna, matchen som avgjorde herraväldet i stan för alltid, visar att matcher mellan Jokerit och HIFK inte tänder på samma sätt som tidigare. Då en tredjedel av platserna på Olympiastadion var tomma och stämningen lam i den avgörande och sista matchen mellan Helsingfors två hockeystoltheter känns det fullkomligt rätt och naturligt att sätta punkt för derbyeran i Helsingfors.

Jag kommer att sakna Helsingforsderbyna. Det har jag gjort redan en längre tid.

FM-ligan, HIFK, Jokerit, KHL, Vinterklassiker