Powerplay

Jag var i Raumo på måndagen och såg Lukko–Blues.

Då man tittar på Bluesspelarnas inställning, laganda, sätt att ge sig in i närkamperna, deras enorma vilja, den glöd de har i ögonen och den intensitet de spelar med är det lätt att förstå varför laget har 2–1 och hemmaplansfavör i följande match i kvartsfinalserien.

Blues har precis allt det som HIFK och Jokerit saknade i slutspelet.

Det var inte många närkamper Lukkospelarna gick segrande ur, det var inte en enda gång man kunde se en Bluesspelare räta upp ryggen och glida halvhjärtat omkring på planen och att ge vika i en närkamp var helt enkelt inte ett alternativ för spelarna.

Blues har inte heller den här säsongen ett lika namnstarkt lag som Jokerit och IFK.

Blues har inte heller den här säsongen samma resurser att laborera med som Jokerit och IFK.

Men Blues det varken Jokerit eller IFK hade.

Blues har hjärta.

Blues har en spelidentitet.

Blues har vilja.

Blues har ett lag med stort L.

Blues har spelare som sätter kollektivet framför de egna ambitionerna.

Blues har helt enkelt allt det som behövs för att gå långt på våren.

Därför är det kul att se Blues spela.

Därför bjuder Blues och Lukko på en oerhört underhållande matchserie för tillfället.

Därför spelar Blues på allvar om en plats i semifinalerna och om en chans att spela om medaljer medan de dryga och övermodiga grannarna från Helsingfors redan länge varit på semester.

Jokerit och IFK kan i all evighet hålla på och tvista om vem som är etta i Helsingfors. I huvudstadsregionen är det däremot Blues som regerar. Och det gör Esbolaget både på junior- och seniorsidan.

Blues har på de senaste sju åren spelat semifinal fem gånger. I vår kan det bli en sjätte gång på åtta säsonger.

Jokerits motsvarande siffra är tre och IFK:s är en.

Blues har alltså spelat semifinal fler gånger de senaste sju åren än Jokerit och HIFK tillsammans.

Blues, FM-ligan, HIFK, Jokerit