Och också en viss rädsla.

Det finns främst tre orsaker till att jag tror att USA kommer att gå segrande ur kampen.

Matchningen

Det här är den största skillnaden mellan lagen fram.

De nordamerikanska lagen är mästare på att få in rätt spelare vid rätt tillfälle och speciellt då USA har hemmaplansfavör och den sista bytesrätten kommer tränaren Scott Gordon att få in de spelare han vill beroende på vem Finland har på isen.

Var säkra på att amerikanerna har backparet Cam Fowler–Jack Johnson inne varje gång lejonens förstakedja är på isen och att man som forwardar har defensiva specialister som Jim Slater, Justin Abdelkader, Nate Thompson och Patrick Dwyer inne mot Valtteri Filppula–Mikko Koivu–Jussi Jokinen.

Lika säkert att att Gordon upprepade gånger kommer att sätta in trion Max Pacioretty, Paul Stastny och Cam Atkinson då han ser att Jukka Jalonen spelar med Mikael Granlund, Jarkko Immonen och Janne Pesonen. Hur den blåvita trion ska klara av att försvara mot USA:s bästa spelare då de hade problem i defensiven mot Kazakstan övergår mitt förstånd.

Risto Dufva sade i onsdags i Canal+ att han inte tycker att lejonen ska försöka matcha några speciella spelare mot USA:s bästa. Jag är lite illa rädd att Jalonen har samma tankegång som sin före detta assisterande tränare.

Då lejonen hittills varit helt beroende av Koivus kedja lär det räcka för USA att sätta stopp på den. Och i den kampen är jag säker på att amerikanerna inte skyr några som helst medel.

Tempot och forecheckingen

USA spelar i ett rasande tempo och det finns inte en sekunds vila för lejonen på isen. I söndagens 0–5-förlust tog amerikanerna bort all tid och allt utrymme från de finländska backarna då de skulle ge öppningspassningen vilket resulterade i att pucken flög omkring lite hur som helst då lejonen försökte starta sina anfall.

Klarar de finländska backarna, som inte är de mest tekniska, av att snabbt spela bort pucken – utan att bara kasta i väg den – och på det sättet spela bort den amerikanska aggressiva forecheckingen. Lyckas man med det är en del av kampen vunnen.

Lyckas lejonen öppna och vända spelet snabbare hinner USA inte gruppera sig för försvar och då kan det upstå målchanser kring Jimmy Howards bur.

Reagera under matchen

Jukka Jalonen har aldrig varit känd för att reagera och göra ändringar under matcher. Det såg vi i 0–5-matchen i söndags då han stod som förstelnad i bytesbåset. Han bytte inte målvakt, han gjorde inte en enda ändring i kedjorna och han ändrade inte på backparens rotation.

Det värsta exemplet är i semifinalen mot USA i Vancouver. Jalonen valde att byta ut målvakten Miikka Kiprusoff först efter att USA gjort 4–0 och han släppt in 4 av 7 skott på 10.08. Vid 0–2 (6.22) eller 0–3 (8.36) tyckte han inte det var aktuellt.

Som exempel på hur man kan och ska göra kan nämnas Finlands match mot Kanada för en vecka sedan då lönnlövens tränare Brent Sutter tog en timeout då lejonen sköt 2–0 efter 10.31. Resten av matchen vann Kanada med 5–1.

Under pågående turnering har Jalonen inte heller klarat av att reagera på att kedjan Granlund–Immonen–Pesonen inte alls fungerar. Trion får fortsätta tillsammans trots att deras spel inte fungerat på evigheter. Snacka om att leva på gamla meriter. Att Jalonen i en period i matchen mot Kazakstan lät både Granlund och Pesonen sitta på bänken var tydligen ett spel för kulisserna. I kvartsfinalen spelar trion tillsammans igen.

Men mycket mer än tre poäng gav matchen inte.

Visst. Förstakedjan visade att man kan spela både i fem mot fem och i powerplay då motståndet håller BVM-nivå. Valtteri Filppula var strålande, Mikko Koivu mycket bra och Jussi Jokinen spelade starkt. Också backparet Mikko Mäenpää–Juuso Hietanen bakom paradtrion gjorde en stark insats.

Det som är oroväckande är att ingen av de tre övriga kedjorna nådde upp till en nivå som skulle räcka ens mot Kazakstan.

Andrakedjan Mikael Granlund–Jarkko Immonen–Janne Pesonen har varit usla från början av VM och mot Kazakstan var både Granlund och Pesonen bänkade var sin gång.

Och inte heller tredje- eller fjärdekedjan fick något uträttat.

Därför är det inte underligt att Jukka Jalonen var fundersam efter den sista gruppspelsmatchen.Han medgav att tanken på att spräcka förstakedjan funnits men att han inte vill göra det.

Det betyder att Finland inför kvartsfinalen har en fungerande kedja. Det leder oftast till att motståndarna har en rätt enkel uppgift då de bara behöver koncentrera sig på att eliminera tre spelare.

Speciellt om lejonen möter Kanada eller USA i kvarten ser det mörkt ut. Nordamerikanerna är specialister på att matcha en viss kedja och ett specifikt backpar mot motståndarnas bästa spelare. Filppula, Koivu och Jokinen kommer att få det hett om öronen.

Då skulle det vara bra att ha en till kedja som stiger fram och avgör. Det har inte lejonen.

Hoppet står till att Finland möter Slovakien i kvartsfinalen. Då finns alla chanser att gå vidare.

Redan inför turneringen hade Viktor Fasth och Jhonas Enroth enorma problem att få i puckar och i VM hade de knappast ens fångat badbollar med det spel de uppvisat. Enkla puckar slinker in, självförtroendet sjunker och chanserna till ett VM-guld minskar för varje tavla de ställer till med.

Tränaren Pär Mårts fick inför matchen mot Ryssland ut och sade att Fasth är lagets förstamålvakt i VM.

Vad gjorde Fasth? Tackade för förtroendet med att släppa in sju puckar, flera av dem riktigt billiga mål.

Vill man vara lite elak kan man säga att Fasth hittade finalformen tidigare i år än för ett år sedan. Då släppte han som bekant in fem mål i sista perioden mot lejonen då Sverige åkte på en förnedrande brakförlust med hela 1–6 i finalen.

I målvaktsstatistiken i VM är det bara den franska duon Cristobal Huet och Fabrice Lhenry som är sämre än Fasth. Svenskarnas räddningsprocenter imponerar definitivt inte eller vad säger ni om det här: Fasth 85,71 – Enroth 86,84.

Låter det som siffror som vinner VM-guld? Knappast.

Sveriges räddning kan bli Henrik Lundqvist (NY Rangers) som natten mot söndag kan bi utslagen ur NHL-slutspelet. Om han då väljer att komma till VM blir Tre Kronor VM:s största guldfavorit, om han inte reser till Stockholm och Helsingfors bir det inget guld för Sverige.

• Hur håller Kari Lehtonen i mål då det blir rejält med trafik framför honom och skotten håller högsta tänkbara kvalitet?

• Är lejonens förstakedja Valtteri Filppula-Mikko Koivu-Jussi Jokinen tillräckligt bra mot ett topplag?

• Klarar andrakedjan Mikael Granlund-Jarkko Immonen-Janne Pesonen av att sköta de defensiva uppgifterna?

• Hur klarar Pesonen och Jokinen att parkera framför motståndarmålet i powerplay då de kanadensiska backarna vill lyfte bort dem?

• Hur händer de finländska backarna med i skridskoåkningen då till exempel Jeff Skinner sätter fart?

• Hur fungerar lejonens boxplay då det för första gången i VM sätts på prov på allvar?

• Hur tänker Jukka Jalonen matcha sitt lag då lejonen som hemmalag får byta sist?

Ska bli en intressant kväll i Hartwallarenan. Matchstart klockan 20.15. Jag livechattar inför, under och efter matchen på hbl.fi med start klockan 19.30. Delta gärna i diskussionen och ställs frågor.

Det positiva med Finlands inledning på hemma-VM är förstås att lagets målvaktsspel är fenomenalt. Kari Lehtonen och Petri Vehanen har gjort var sin kanonmatch och lejonen kommer inte att falla på målvaktsspelet i den här turneringen. Det kan man slå fast redan nu.

Lejonen kommer inte heller att falla på defensiven. Hela femman försvarar starkt och hålls tight då man grupperar om från offensiv till defensiv.

Problemen ligger i anfallet.

Första kedjan med Valtteri Filppula, Mikko Koivu och Jussi Jokinen fungerar inte alls. Främst för att Jokinen inte alls klarar av att lära sig Jukka Jalonens spelsystem eller hur kedjekompisarna spelar.

Jalonen måste göra något åt kedjan och det naturliga är att flytta bort Jokinen. Problemet blir vad Jalonen ska göra med Jokinen och vem som ska ta hans plats.

Själv skulle jag vara beredd att peta Jokinen helt. Han har aldrig lyckats i Jalonens landslag och inget tyder ppå att han skulle göra det nu heller.

Jag är fortfarande intresserad av att se Leo Komarov i första kedjan. Komarov var otroligt bra mot Slovakien och han skulle skapa utrymme för Koivu och Filppula om han blev kedjans tredje länk.

Ett annat problem i de två första matcherna har varit att de finländska backarna tagit allt för lång tid på sig med spelöppningarna. Det problemet lär lösa sig själv i matchen mot Schweiz om schweizarna fortsätter spela som de gjort hittills i VM. Laget forecheckar högt och aggressivt och det tvingar lejonen till snabbare spelöppningar vilket borde ge fler kontringsmöjligheter.

I powerplay måste lejonen få mera trafik framför motståndarmålet och på det sättet göra backarnas skott farligare.

Att sedan fjärde kedjan inte heller riktigt fungerar är ett mindre problem jämfört med att ettan och spelet i powerplay är som de är.

Kalervo Kummola, Mika Sulin och resten av arrangörerna sitt förnuft till fånga och sänkte biljettpriserna efter den mördande kritik man fått utstå på grund av de svinaktiga priserna.

Ännu på lördagskvällen meddelade arrangörerna att ”det inte finns förutsättningar för att sänka biljettpriserna”.

På söndag plingade det till i mailen klockan 19.50.

Näin halutaan varmistaa kaikille mahdollisuus tulla katsomaan Leijonien otteluita paikan päälle. Tämä on mahdollista, koska kisat ovat alkaneet taloudellisesti hyvin.

Med andra ord medgav arrangörerna – äntligen – att biljetterna varit för dyra.

– Jag vill att alla ska ha möjlighet att se matcher. Vi har lyssnat på fansen och hört responsen, säger Sulin till MTV3.

Men att få dem att gå så långt som att be om ursäkt för sin girighet var för mycket begärt.

– Enligt mig är det här en ursäkt av oss, sade Kummola i Yles Arto Nyberg.

Nu kan man hoppas att publiken hittar till hallen och att Kummola & Co förstår att hålla sig så långt borta som möjligt från rampljuset under resten av VM.

I dag skrevs det senaste kapitlet i vad som ser ut att bli en allt pinsammare fars för ishockeyförbundet.

På kvällen dök den här bilden upp på twitter.

Man kan köpa biljetter för 5 euro till öppningsmatchen mellan USA och Frankrike. På Shells servicestationer.

Jo. Ni läste rätt. 5 euro. Shell.

Det betyder att man får köpa 14 biljetter från Shell för samma pris som man får köpa en biljett från lippu.fi.

Dessutom har eleverna i Mäkelänrinteen lukio fått gratisbiljetter till matchen mellan Frankrike och Kazakstan.

Med tanke på Kalervo Kummolas och Mika Sulins tidigare kommentarer om biljettpriserna lär det bli riktigt kul att se hur de kommenterar de dumpade biljettpriserna.

Så här såg Jukka Jalonens lag ut under träningarna:

• Anfallskedjorna:

1: Valtteri Filppula–Mikko Koivu–Jussi Jokinen

2: Mikael Granlund–Jarkko Immonen–Janne Pesonen

3: Leo Komarov–Niko Kapanen–Jesse Joensuu

4: Antti Pihlström–Petri Kontiola–Mika Pyörälä

Extra anfallare: Tuomas Kiiskinen, Jani Tuppurainen.

• Backparen:

Juuso Hietanen–Mikko Mäenpää

Anssi Salmela–Janne Niskala

Ossi Väänänen–Joonas Järvinen

Lasse Kukkonen–Topi Jaakola

• Powerplayformationerna:

1: Filppula–Koivu–Jokinen, Hietanen–Mäenpää

2: Pesonen–Immonen–Granlund, Niskala–Salmela

3: Komarov–Kapanen–Kontiola

Här är hur jag tror att truppen kommer att se ut:

Målvakter:

Kari Lehtonen

Petri Vehanen

Karri Rämö

Backar:

Ossi Väänänen

Lasse Kukkonen

Topi Jaakola

Mikko Mäenpää

Mikko Kousa

Anssi Salmela

Janne Niskala

Pasi Puistola

Anfall:

Mikko Koivu

Jussi Jokinen

Valtteri Filppula

Jarkko Immonen

Mikael Granlund

Janne Pesonen

Niko Kapanen

Leo Komarov

Petteri Nokelainen

Lennart Petrell

Antti Pihlström

Mika Pyörälä

Ville Peltonen

Petri Kontiola