Jarkko Ruutus val av klubb väckte en hel del känslor förra veckan. Både HIFK- och Jokeritsupportrar uttryckte både sin glädje och sitt missnöje då HIFK-ikonen valde Jokerit.
HIFK erbjöd enligt vissa uppgifter Ruutu ett kontrakt som var något helt annat än 36-åringen väntat sig. Enligt vad jag hört erbjöd HIFK Ruutu en plats i tredjekedjan och en lön enligt det med en liten ”Ruutubonus”.
Jokerit betalar däremot en lön åt Ruutu som ligger nära topp-10 i ligan.
Det finns en naturlig förklaring till varför Jokerit betalar mer och Ruutu därför spelar i Ilmala.
Sedan i våras har Hjallis Harkimo och Jarmo Kekäläinen följt med hur HIFK skapat rubriker flera gånger i veckan. Mikael Granlund har knappt kunnat gå till butiken utan att skvaller- och kvällspressen uppmärksammat det. Lägg till rubriker om Ville Peltonen och det färska mästerskapet och det är lätt att förstå att Jokerits starka duo måste hitta på något för att inte bli utklassade i tävlingen om spaltmillimetrarna.
Lösningen var genialisk: locka över den största HIFK-ikonen som är utan kontrakt och få honom att slänga ur sig några välavvägda kommentarer de följande dagarna.
Jarkko Ruutu har redan hunnit säga ”Jag valde det bättre laget” och ”Jag valde laget som ville ha mig”. Dessutom valde han att ta nummer 25 i Jokerit, samma nummer han senast haft då han spelat i HIFK. Allt för att visa sitt missnöje med sin forna klubbs erbjudande och för att skapa en näst intill hatfylld stämning inför seriestarten på torsdag.
I Ruutu får Jokerit en superb spelare för en söndrande roll. Dessutom är agitatorn en betydligt mer teknisk och skicklig spelare än vad de flesta tror. Använder Erkka Westerlund honom på rätt sätt, vilket han lär göra, är Ruutu en av lagets viktigaste spelare.
Dessutom kommer den gode Ruutu att skapa en hel del rubriker under säsongen. Både på gott och ont.
Personligen tycker jag det är fantastiskt att Ruutu är tillbaka i ligan. Hoppas bara att domarna inte stirrar allt för mycket på hans namn i rinken …
Om bloggaren
Sportredaktören Filip Saxén tillbringar de flesta vinterkvällar i ishallarna i huvudstadsregionen och tycker att ishockey är väldigt mycket mer än bara 40 svettiga män som jagar pucken.