Arkiv för november, 2011
Den svenska (slagsmåls)modellen
Publicerad: 30/11 14:53Dammet har knappt lagt sig efter helgens slagsmål i Lahtis och de heta diskussionerna som följde innan debatten om hockeyslagsmål kan ta ny fart igen.
I Elitserien överväger man på allvar att stryka matchstraffet efter slagsmål och bara ge spelarna 5 minuters utvisning. Efter att ha suttit av sin utvisning skulle spelaren hoppa in på planen igen.
Aftonbladet lyfter fram nyheten i gårdagens nummer av papperstidningen.
– Jag ser hellre att två killar slänger handskarna och gör upp i en ärlig fajt än att man åker och smäller på varandra i ryggen, säger Färjestads sportchef Thomas Rundqvist.
Till saken hör att slagsmålen nästan helt försvunnit från Elitserien den här säsongen medan serien har haft stora problem med tacklingar mot huvuden som gett flera hjärnskakningar.
– Att stängas av två matcher för att ha utdelat några slag känns inte rimligt. Vi får inte ha det så att en kille riskerar avstängning och 20000 kronor i böter, då blir det snabbt innebandy över det, säger Rundqvist.
Aftonbladet har talat med flera sportchefer och alla är inne på samma linje. Samtidigt poängterar de sportcheferna att de inte är för slagsmål.
Modos general manager Markus Näslund spelade 15 säsonger i NHL där man har systemet med bara 5 minuter för slagsmål.
– Det blir ett renare spel om man får stå till svars för vad man gör på isen, säger han.
I klarspråk säger han att de fula och farliga tacklingarna mot huvudet och andra svinaktigheter minskar om man vet att det finns en stor risk för att man blir bestraffad med några knytnävar. Och detta sker i sin tur lättare om spelare som läxar upp den som delat ut en ful tackling inte blir avstängda.
Kanske något att fundera på också här i Finland och FM-ligan där diskussionen efter lördagens slagsmål mellan Pelicans och HIFK tagit minst sagt bisarra former på vissa håll.
Hur många och långa avstängningar blir det?
Publicerad: 27/11 20:06De flesta har säkert sett händelserna i Lahtis i lördags. För er som inte gjort det rekommenderar jag följande video:
Cirkusen var rejält i gång i Lahtis och det är klart att det kommer att snackas länge om matchen. Toni Söderholm och Max Wärn har förståelse för slagsmålen. Samma kommentarer gav andra spelare och båda tränarna efter matchen.
- Det var lite små slagsmål på slutet. Spontana grejer som jag inte vill kommentera desto mera, sade HIFK:s Petri Matikainen.
Det första påståendet stämmer, det andra stämmer inte.
Det var några små slagsmål, inget värre än vanligt. Nu ”råkade” det sig så att det var ganska många slagsmål. Och spontana var de inte. De tre första var så kallade spontana slagsmål i stundens hetta. Arttu Luttinen, Justin Hodgman, Ryan Lasch och Ilari Melart, Siim Liivik och Robert Nyholm rök ihop efter en lite sen tackling. Det kan man förstå då känslorna redan gick heta under fredagens match i Helsingfors.
Men då Pelicansspelarna Max Wärn, Jyri Marttinen, Marko Pöyhönen och Joonas Järvinen plus HIFK:s Petteri Wirtanen, Mikko Kurvinen, Niko Piiparinen och Miikka Tuomainen alla kastar handskarna direkt vid tekningen handlar det inte så mycket om spontanitet.
Och det är just på grund av de senare slagsmålen som FM-ligan kan och kommer att straffa klubbarna. Det är omöjligt för ligan att bevisa att tränarna skulle ha gett order eller ens gett sitt godkännande då det handlar om slagsmålen. Däremot kan ligan peka på att tränarna inte lyckades få spelarna att låta bli att slåss. För det kan det bli både böter och avstängning.
En match för vardera tränaren och en summa på kanske 10 000 euro är väl ett skäligt straff för klubbarna.
Att stänga av spelarna för slagsmålen är inte helt problemfritt. Vem började slagsmålen? Och vad borde spelarna som inte var de som startade slagsmålen ha gjort i situationen? Låtit bli att slåss och bara stå kvar och bli slagna?
Ifall det hittas några enskilda skyldiga spelare kan ligan kanske stänga av dem. Men inte heller det är enkelt. Det är inte i linje med vad ligan gjort tidigare i höst.
KalPas Jasse Ikonen och Henri Laurila rök ihop med HIFK:s Kurvinen och Markus Kankaanperä i Kupoio i september. Det var inte heller frågan om några direkt spontana slagsmål. Kvartetten fick inga avstängningar den gången. Därför är det svårt för ligan att motivera avstängningar den här gången.
Men ligan har ju aldrig haft någon linje då det kommer till disciplinära beslut.
Därför är jag lite rädd för att disciplinnämnden kommer med ett horribelt beslut. Typ att man stänger av tränarna för tio matcher, klubbarna tvingas böta 50 000 euro var och alla åtta spelare som var inblandade i det senare slagsmålet stängs av i fem matcher. Det är en helt realistisk tanke då det handlar om FM-ligan.
P.S. Kalervo Kummola har förstås sin syn på slagsmålen. Han vet att tränarna har gett order om slagsmål. Jukka-Pekka Vuorinen har naturligtvis också fördömt slagsmålen. Och Alpo Suhonen. Hans åsikt i sådana här frågor är ju bekant.
P.S. 2 Kollegan Risto Pakarinen hade plockat fram intressant statistik. Under de tre senaste säsongerna har det delats ut avstängningar för icke-spontana slagsmål åt åtta spelare fördelade enligt följande: Blues 3, HIFK 4, Ilves 1.
Amatörmässigt, Jokerit!
Publicerad: 26/11 13:01Ilta-Sanomat berättar på sina webbsidor att Tomi Lämsä är Jokerits nya tränare från och med nästa säsong.
Tomi Lämsä. En 32-åring som aldrig fungerat som förstatränare för ett seniorlag.
Valet av tränare visar att saker sköts lika amatörmässigt som under Matti Virmanens tid.
Då Jarmo Kekäläinen kom till Jokerit snackades det om hur allt skulle bli så proffsigt och hur organisationen skulle vara överlägsen i Finland.
Kekäläinen försökte värva Petri Matikainen till Jokerits tränare men var för sent ute. Matikainen hade redan skrivit på för HIFK.
Man kunde ju tro att Kekäläinen hade lärt sig något av det. Men det hade han inte. Då det visade sig att Erkka Westerlund inte var intresserad av att fortsätta som Jokerits tränare fanns det ingen plan B. Alla kompetenta och starka tränare har kontrakt för nästa säsong. Nu står Kekäläinen där med skiten i byxorna och tvingas lita på att en total gröngöling ska kunna leda en av de största ligaklubbarna till framgång.
Virmanen försökte med samma sak. Och alla minns väl hur det gick för Waltteri Immonen.
Helsingforslagen är inte någon plats där tränare kan leka och lära. Jokerit och HIFK är lag som kräver tränare som vet vad de håller på med och har rutin av ligahockey. Pressen i huvudstaden är av helt annan kaliber än i en liten landsortsförening där det är okej att inte nå resultat direkt.
Kekäläinen har gjort en del bra saker i Jokerit men då det kommer till tränarfrågan är hans insatser på samma nivå som Virmanens.
Imponerad av Suikkanen
Publicerad: 25/11 00:42Pelicans har varit höstens absolut största utropstecken i ligan. Laget ligger inför veckoslutet på tredje plats. Ganska otroligt med tanke på att man i våras tvingades kvala för sin ligaplats.
Därför tog jag en fotograf med mig och åkte till Lahtis för att se vad det är som händer i Isku-Areena och varför pelikanerna flyger så högt den här säsongen.
Svaret är ganska enkelt. Det stavas Kai Suikkanen.
Suikkanen har alltid framstått som en rakryggad, engagerad, passionerad och karismatisk tränare. Jag har träffat honom ett antal gånger under årens lopp men i dag var det första gången jag hade möjligheten att sitta ner med honom en längre stund på tumanhand.
Jag måste säga att jag börjar förstå vad det är spelarna talar om då de berömmer honom. Och jag börjar förstå varför han får ut det bästa av varje spelare.
Suikkanen är en öppen kille som gärna bjuder på sig själv. Han gömmer sig inte bakom sin tränarroll utan säger vad han tänker och har inget emot att tala om sådana saker som de flesta andra tränare väljer att undvika genom att ta till riktiga klyschor.
”Det är klart att det är ganska lätt att komma till ett lag som slutat sist i serien föregående säsong.”
”Spelarna har lättare att tro på dina idéer om laget vinner sina första matcher.”
”Det kan vara svårt att övertyga dem att det nya är bra om man bara förlorar.”
”Jag är glad att jag inte är i Petri Matikainens roll. At ta över de regerande mästarna är inte lätt. Du kan ju egentligen bara förlora. Vad du än gör kommer det att jämföras med föregående säsong.”
”Efter att vi vunnit två matcher älskar jag alla mina spelare. Då vi förlorat några matcher i följd är jag beredd att sparka alla.”
Suikkanens kommentarer är uppfriskande i en värld där man är van att få höra samma tråkiga förklaringar kväll efter kväll.
De visar också hur Suikkanen tänker och kommunicerar. Det är rakt på sak, ärligt och öppet. Det är lätt att förstå varför hans spelare har lätt att ta till sig hans idéer.
Efter det korta besöket i Lahtis förstår jag bättre både varför Pelicans ligger trea i tabellen och varför Suikkanen är så omtyckt bland spelarna.
Läs om Suikkanen och Max Wärn i fredagens Hbl.
F som i flopp
Publicerad: 17/11 00:12Ilari Filppula ser till att hålla traditionen i liv i Jokerit då han går i Esa Pirnes fotspår.
Pirnes var ligans bäst betalda spelare och tänkt att leda Jokerit anfall under de två säsonger han spelade för klubben. Han misslyckades kapitalt.
Inför den här säsongen skrev Filppula kontrakt med Jokerit för fyra år och han lär vara – om inte den bäst betalda – så en av de bäst betalda spelarna och tanken var att han skulle leda lagets anfall. Hittills har han misslyckats kapitalt.
Det har snackats en hel del om spelare som floppat i ligan i höst, men av någon märklig anledning har Filppulas namn inte nämnts trots att han inte alls fyller sin roll i Jokerit.
I matchen mot Ässät koncentrerade jag mig därför på att följa med Jokerits förstacenter extra noga.
Med Janne Lahti och Teemu Pulkkinen på kanterna hade Filppula alla möjligheter att glänsa.
Lahtis och Pulkkinens samspel fungerar friktionsfritt. De hittar varandra på planen utan att titta, de har en kemi som fungerar mycket bra och de kompletterar varandra som spelare. Tillsammans med Antti Kerälä bildade de en av ligans bästa kedjor förra säsongen.
Filppula klarade inte alls av att hitta sina kedjekamrater. Filppula försöker hela tiden med allt för svåra saker på isen och hans spel ser ofta arrogant ut då han aldrig nöjer sig med en enkel lösning. Flera gånger ger han passningar utan att titta och motståndarna kan kontra. Det verkar ofta som om det viktigaste för Filppula är att det han gör ska se snyggt ut, inte att det ska bli rätt. Han väljer hellre en så gott som omöjlig passning som ser bra ut om den mot förmodan går fram än en enkel passning som säkert hittar en lagkamrat.
Mot Ässät var Filppula den stora bromsen i kedjan och det var mycket på grund av hans usla spel som Jokerit inte lyckades skapa en enda målchans då man fick spela med fem mot tre i 1.22. Filppula höll i pucken för länge, gav dåliga passningar eller gömde sig i hörnen då han borde ha sökt fria ytor på isen.
För ett par år sedan väntade Jokerit förgäves på att Pirnes skulle göra skäl för sin skyhöga lön. Det hände aldrig.
Nu väntar man igen på att förstacentern ska leverera. Hittills har det inte hänt.
Filppula måste klara av att axla rollen som förstacenter i fall det ska bli framgångar för Jokerit. Fortsätter han på samma sätt som hittills i höst är han en flopp.
Ett fall framåt?
Publicerad: 16/11 00:08FM-ligan körde i gång igen efter landslagspausen och valde trots den lediga dagen att ta mig till Ishallen för att se HIFK–Lukko.
På agendan fanns två saker:
1. Har HIFK:s spel, speciellt anfallsöppningarna, blivit bättre?
2. Hur ser Kim Hirschovits spel ut då han fick spela med Ville Peltonen och Eero Somervuori?
Utöver dessa två punkter kan man konstatera att bröderna Granlund var magiska, Janne Pesonen flera klasser bättre än inför pausen, Ilari Melart visade starkt spel i sin comeback efter skadan och att Lukko var ett fullkomligt värdelöst lag och bara Tappara varit sämre (av gästerna) i Ishallen den här säsongen. Plus att det kanske är bäst att inte säga så mycket om domarnas insats.
1. HIFK:s spelöppningar var fortfarande fruktansvärda då laget stannade upp bakom det egna målet för att lugna ner spelet. När backen sedan skulle öppna spelet fanns det inga spelare i farten som kunde ta emot passningen. Flera gånger blev det igen horribla felpassningar som kunde ha slutat i baklängesmål.
Då HIFK valde att sätta igång spelet snabbt kom man också snabbt igenom mittzonen. Också snabba spelvändningar i mittzonen då laget vunnit puck fungerade bra och på det sättet skapade laget flera klara målchanser.
Efter den första perioden minskade HIFK på gångerna man stannade upp bakom målet och då blev spelet bättre. Kanske Matikainen så småningom inser att man måste lämna bort den långsamma varianten då taktiken inte fungerar då han inte lyckats skapa ett fungerande system där anfallarna skulle vara spelbara och i farten.
2. Hirschovits spelade säsongens bästa match för säsongen. Han hade fått chansen i en offensiv kedja med Peltonen och Somervuori på kanterna och visade att han definitivt var värd förtroendet. Hirschovits blixtrade till vid flera tillfällen. Han förde lugnt in pucken i anfallszon, han gav en härlig passning mellan de egna benen och bakom ryggen som friställde Peltonen och han stod för några dragningar som ställde Lukkobackarna helt. Han jobbade stenhårt i båda riktningarna, var hela tiden redo för sina defensiva uppgifter då laget blev av med pucken och han gjorde inte några större misstag på planen. Dessutom var han stark i tekningarna.
Det var kul att se hur Hirschovits och Peltonen diskuterade, gestikulerade och planerade på bänken. Killarnas munnar gick i ett och klapparna på axlarna tyder på att alla vill se Hirschovits på topp.
Med insatsen mot Lukko är han på väg åt rätt håll, precis som resten av laget.
Men samtidigt måste jag lyfta ett varningens finger. Lukko var så uselt att det är farligt att dra några egentliga slutsatser. På torsdag möter HIFK Blues på bortaplan och på lördag TPS hemma. Efter de matcherna kan man se om HIFK är på väg uppåt på riktigt eller om matchen mot Lukko bara var ett olycksfall i arbetet.
Fritt fall för Matikainens HIFK
Publicerad: 07/11 14:04Då en tredjedel av grundserien är spelad kan man dra en hel del slutsatser. För HIFK:s och Petri Matikainens del är det inte några smickrande slutsatser. Tiden håller på att rinna ut för Matikainen.
Hittills är det inte mycket som fungerat i HIFK:s spel.
Spelöppningarna är så långsamma att man nästan hinner somna på läktaren. Motståndarna kan läsa HIFK:s försök till uppspel som en öppen bok och det är otaliga gånger som backarnas usla öppningar hamnat rakt hos en motståndare som kunnat sätta pucken i mål.
Att ta sig genom mittzonen är ett enormt projekt för laget. Oftast är anfallarna totalt stillastående och de gånger man lyckas ta pucken in i mittzonen utan att slå in den djupt från mittlinjen sker det tack vare att någon spelare tar den dit tack vare sin individuella skicklighet, inte för att det finns några taktiska ritningar som spelarna följer.
Hur Petri Matikainen lyckas få Mikael Granlund, Ville Peltonen och Janne Pesonen att se ut som vilka dussinspelare som helst är ofattbart. I början av säsongen avgjorde Granlund och Peltonen matcher på egen hand. På sistone har de sjunkit ner till samma nivå som resten av laget.
Det finns ingen idé, inget samspel, ingen spelglädje och ingen kämpaanda i laget. Speciellt på hemmaplan ser HIFK ut som ett gäng rädda småpojkar som helst av allt skulle vara någon annanstans än framför sin publik. Laget har tagit EN trepoängare hemma sedan den 22 september. Orsaken är enkel att se. Laget spelar fegt, kedjorna är felbyggda och Matikainen är totalt handlingsförlamad i båset.
Matikinens lag har alltid spelat fysiskt, men årets upplaga av HIFK är det minst fysiska som skådats på Nordenskiöldsgatan på evigheter. Då de två första kedjorna är: Pesonen-Granlund-Somervuori och Peltonen-Wirtanen-Kuhta är det klart att det inte blir speciellt många tunga tacklingar. Inte heller trean Markus Granlund-Hirschovits-Pöysti är speciellt fysisk för att inte tala om en fyra med Järvinen-Piiparinen-Nyholm.
Kan inte förstå hur kedjorna kan vara så uselt komponerade kväll efter kväll. Till och med en blind höna ser att Granlunds och Pesonens samarbete inte alls fungerar. Ändå envisas Matikainen med att ha dem tillsammans. Förra säsongen – som slutade med guld – var kedjorna välkomponerade. Det fanns ett fysiskt i varje kedja. Ettan hade Haataja, tvåan Petrell, trean Wärn och Töykkälä och fyran Liivik. Fyra av dessa spelare försvann och in kom i stället Tuomainen och Rajamäki som ingendera hittat sin plats i Matikainens lag.
Hur Matikainen ska få ordning på torpet är svårt att se. Hittills har lagets spel inte gått framåt under 19 omgångar även om Matikainen försöker påstå motsatsen med jämna mellanrum. Under landslagspausen lär det inte heller göra det då Matikainen plus fem spelare är borta. Och efter det är matchtakten igen tuff. Vid jul har Matikainen gjort sitt för laget om han inte vänt på trenden.
Klubbledningen kan inte heller få helt rena papper.
HIFK har av tradition haft målvaktsproblem. Namn som Stathos, Pitkämäki, Draper, Centomo och Laaksoharju har inte alls hållit måttet. I våras var Juuso Riksman ligan bästa målvakt.
Vad gör klubbledningen? Man väljer att inte ha någon målvaktstränare. Det om något är nonchalans. Tror man på allvar att målvakterna inte behöver någon ledning på isen. Jan Lundell fungerar för tillfället som andramålvakt och målvaktstränare medan Mika Norja, som laget värvade i september, inte får chansen trots att han gjort strålande ifrån sig i Mestis.
HIFK har släppt in fyra eller flera mål sju gånger på 19 matcher (oftare än var tredje match). Riksman är inte i närheten av samma nivå som förra säsongen och Lundells insatser har hittills inte hållit ligaklass. Men någon målvaktstränare anser sig klubben inte behöva.
HIFK har redan i det här skedet av säsongen tappat chansen att nå hemmafavör i slutspelet. Snart försvinner också chansen att ta en plats bland de sex främsta.
Kanske guldet i våras i verkligheten inte var mer än en tillfällighet där klubben överträffade sig själva och nu är HIFK tillbaka på den nivå man blivit van att se den på sedan 1999.
Matikainen kan högst få tid till julpausen (12 matcher) för att vända på kursen. Lyckas han inte med det är det dags för ett tränarbyte. Och då det blir aktuellt kan ledningen samtidigt hämta in en målvaktstränare.
Oväntade problem i Helsingfors
Publicerad: 01/11 13:46Inför säsongen såg Jokerit och HIFK ut att ha två av de starkaste lagen på pappret och speciellt centerbesättningarna i båda lagen var de klart bästa i ligan.
Därför har det kommit som en överraskning att båda lagen haft problem med just sina centrar.
JOKERIT: Ilari Filppula–Antti Kerälä–Riku Hahl–Henri Heino
Filppula var den spelare som skulle ta upp kampen om ligans bästa center med Mikael Granlund men Jokerits förstacenter har inte alls levt upp till förväntningarna. Han har noterats för 0.59 poäng i snitt per match. Hans 2+8=10 på 17 matcher är samma poäng som lagkamraten Jarkko Ruutu noterats för. Filppula har sett seg och oinspirerad ut på isen och hans självförtroende är som bortblåst i många situationer. Han väljer att ge bort pucken i stället för att utmana och då förlorar han den dimensionen i spelet som gör honom till en exceptionell spelare.
Kerälä försvann ur bilden redan under vårens slutspel där hans brister i det fysiska spelet syntes allt för tydligt. Han har inte klarat av att nå samma nivå som förra säsongen. Delvis beror det säkert på att Teemu Pulkkinen inte kommit upp till sin rätta nivå och Janne Lahtis varit skadad. Kerälä har i höst visat sig vara allt för beroende av sina kedjekompisar. Utan dem är hen högst en medelmåtta.
Hahl har varit Jokerits klart bästa center. Han har jobbat stenhårt i båda riktningarna, mörkat motståndarnas förstakedja kväll efter kväll och dessutom lett Jokerits farligaste kedja framåt många kvällar. Hahl ser ut att vara en riktig guldklimp för Jokerit och hans värde stiger då de viktigaste matcherna avgörs på våren.
Heinos säsong har inte varit helt lät. Han har fått finna sig i att spela ytter i flera matcher då Erkka Westerlund av någon anledning hellre matchat Juhani Tyrväinen i mitten. Heino har gjort ungefär vad man kan vänta sig av honom och han kommer också att vara en otroligt viktig kugge på våren.
HIFK: Mikael Granlund–Kim Hirschovits–Petteri Wirtanen–Siim Liivik
Granlund har varit precis så magisk som man kunde hoppas på efter vårens insatser. I början av säsongen avgjorde han matcher på så gott som egen hand för sitt lag och han har hållit en hög nivå hela tiden. I och med att killarna bredvid honom bytts i rasande takt på grund av Petri Matikainens kedjelotto led Granlunds spel också en tid. Ligans starkast lysande stjärna har axlat rollen som förstacenter på bästa tänkbara sätt och lär höja sig till nya nivåer under säsongen.
Hirschovits har varit en av ligans största floppar hittills. Hade potential att vara ligans bästa andracenter men fick förra veckan nöja sig med att spela ytter i tredjekedjan med drygt 10 minuters speltid. Hirschovits har tappat självförtroendet helt. Han klarar för tillfället inte av att göra ens de enklaste sakerna på planen och frågan är om Matikainen lyckas lösa upp de mentala knutarna eller om Hirschovits kommer att få lämna laget.
Wirtanen har varit strålande efter en trevande inledning. 6+6=12 på 17 matcher och ett starkt arbete i defensiven visar att Wirtanen fortsatt där han slutade i våras. Ligans mest underskattade spelare är, tillsammans med Granlund och Ville Peltonen, de viktigaste spelaren i laget. Han är inne på planen under de sista bytena i matchen – oberoende om laget ska försvara sin ledning eller jaga kvittering.
Liivik har hållit samma nivå som förra säsongen även om han kanske inte synats lika mycket på planen. Står för en stor arbetsmängd i det tysta och ger alltid 100 procent för laget. Skickades av någon oförklarlig anledning till Mestis och KooKoo då HIFK ansåg att det var värt att se vad Iivo Hokkanen gick för. Någon logisk orsak till att skicka Liivik till Mestis fanns inte.
