Filip Saxén väntar på nästa utvisning

Okategoriserad

Tack Foppa, vi gillar dig här i Finland!

19 Nov , 2014, 02.31 Filip Saxén

 

Det är inte ofta man hör finländska hockeysupportrar öppet tala om svenska spelare med beundran i blicken och en enorm respekt i rösten.

Vi finländare har ju en tendens och vilja att försöka håna Tre Kronor och lagets spelare så mycket som möjligt och vid varje tänkbart tillfälle.

Att Håkan Loob, Jörgen Jönsson och Mats Sundin inte är populära i Finland är ingen hemlighet.

Att det fanns gott om människor som skrattade åt Viktor Fasth efter den tredje perioden i VM-finalen i Bratislava är inte heller speciellt märkligt.

För att inte tala om Tommy Salo och Vitryssland. Sällan har en idrottares finska rötter glömts så snabbt som under OS i Salt Lake City då den helsvenska målvakten sög in fladderpucken mot Vitryssland.

Att vi fick stjäla svenskarnas VM-låt ”Den glider in” våren 1995 då Lejonen tog sitt första guld var något som smakade extra bra efter finalsegern över Tre Kronor.

Men mitt i allt detta, mitt i de negativa känslorna mot Tre Kronor, mot en stor del av lagets spelare och mot allt som svensk hockey står för har det funnits några spelare som höjt sig över mängden och som inte bara gillats, utan nästan rent av älskats av den finländska hockeypubliken.

Peter Forsberg är ett namn som i Finland får folk att nicka menande och med respekt, som får supportrar att få en beundrande blick i ögonen och som får mig personligen att bli på gott humör.

Man kan helt enkelt inte tycka illa om Foppa. Inte ens fast man kommer från Finland. Inte ens fast han förstört många fester för Lejonen. Han är en för stor spelare och en för stor person för att man ska kunna ogilla honom på riktigt.

Forsberg är fortfarande den mest kompletta hockeyspelaren jag sett spela. Och han är en av de mest ödmjuka, trevligaste och jordnära superstjärnor jag träffat.

Det fanns inte en sak han inte kunde göra på isen.

Han hade ett grymt skott, en magisk blick för spelet, en stark skridskoåkning, en förmåga att vara på rätt ställe hela tiden, sammetslena händer, en bländande klubbteknik, en skrämmande fysisk närvaro, en vilja av stål och en vinnarskalle utan like.

Forsberg valdes i dagarna in i Hockey Hall of Fame i Toronto och under sitt tacktal visade han sin storhet utanför isen.

Talet kan ni se här.

Jag har haft äran att träffa Forsberg några gånger. Och ett par tillfällen har fastnat extra bra i mitt minne.

Det första var då Forsberg, tillsammans med kompisen och superstjärnekollegan Markus Näslund, var i Finland med Icebreakers, en välgörenhetsstiftelse som hjälper sjuka och handikappade barn och ungdomar.

Det var stor uppståndelse och många journalister som trängdes kring Forsberg för att få kommentarer av honom.

Han hade tid för alla och skötte situationen avslappnat men samtidigt bestämt. Det var inte oklart vem som hade kontroll över situationen.

Vi hade talat en stund på svenska då en finsk journalist plötsligt avbröt oss och frågade på engelska om vi kan byta språk till just engelska. Innan jag hade tid att säga något svarade Forsberg (på svenska):

– Nej, vi talar svenska nu, det är mitt språk. Vi kan ta engelskan senare.

Sedan vände han sig tillbaka till mig, ursäktade sig för pausen och fortsatte tala. Den finske journalisten drog sig tillbaka ett par steg högröd i ansiktet. (Han fick sin intervju senare, på engelska och den gick i tv samma kväll och var mycket bra).

Den andra gången Forsbergs sätt fastnade i mitt minne var för ett drygt år sedan då han besökte en av HIFK:s ligamatcher och jag fick en chans att intervjua honom i den ena periodpausen.

I ett kabinett fullt med människor tog han sig tid att svara på varje fråga, att se till att alla kände sig bekväma i situationen och bjöd på sig själv till höger och vänster utan att tappa fokus på intervjun för en sekund. Samtidigt som han har en enorm pondus och är i centrum i vilket sällskap som helst utan att göra något väsen av sig är det som att tala med vilken kille som helst då man träffar Forsberg.

Han frågade flera gånger om jag vill ha kaffe, om det var några fler frågor jag vill ha svar på och ger intrycket att han har hur mycket tid som helst trots att hans värd för kvällen stod bredvid och trampade otåligt till en början. Värden lugnade ner sig då Forsberg bjöd in honom att sitta med i intervjun. Forsberg talade lika mycket till honom som till mig och alla kände sig bekväma och hemma i situationen.

Forsberg var som sagt den kompletta spelaren. Och han var och är minst lika bra utanför rinken. Det är inte många gånger man hört Forsberg ge dåliga eller märkliga intervjusvar.

Därför är han så omtyckt. Inte bara i Nordamerika och Sverige. Utan också här i Finland.

https://www.youtube.com/watch?v=CfRfYPUOt5s

, , ,

En kommentar

  1. Jens skriver:

    Väl skrivet! Jag är finländare och gillar också Peter Forsberg. Visst har man jobbiga ”Lejondödar”-minnen av honom. Men vilken lirare! Jag bor heller inte så långt ifrån hans hemtrakter och han är ofta i min numera hemstad Umeå och jobbar med olika projekt. En kanonkille! Men på tal om jobbiga Forsberg-minnen. Det klassiska målet när han åker från egen zon och rundar lejonens mål och skickar in 5-5 i VM:et 2003. Jag fattar inte hur det målet lyckas gå in överhuvudtaget. De finska spelarna faller som käglor in i eget mål och han bara skickar in pucken, sen sköter finländarna resten. Men ett lag som är psykiskt knäckt reagerar på det där sättet. Forsberg förstod hur man skulle ta tillvara på det.

Kommenteringen är stängd.