Powerplay

Inför säsongen såg Jokerit och HIFK ut att ha två av de starkaste lagen på pappret och speciellt centerbesättningarna i båda lagen var de klart bästa i ligan.

Därför har det kommit som en överraskning att båda lagen haft problem med just sina centrar.

JOKERIT: Ilari Filppula–Antti Kerälä–Riku Hahl–Henri Heino

Filppula var den spelare som skulle ta upp kampen om ligans bästa center med Mikael Granlund men Jokerits förstacenter har inte alls levt upp till förväntningarna. Han har noterats för 0.59 poäng i snitt per match. Hans 2+8=10 på 17 matcher är samma poäng som lagkamraten Jarkko Ruutu noterats för. Filppula har sett seg och oinspirerad ut på isen och hans självförtroende är som bortblåst i många situationer. Han väljer att ge bort pucken i stället för att utmana och då förlorar han den dimensionen i spelet som gör honom till en exceptionell spelare.

Kerälä försvann ur bilden redan under vårens slutspel där hans brister i det fysiska spelet syntes allt för tydligt. Han har inte klarat av att nå samma nivå som förra säsongen. Delvis beror det säkert på att Teemu Pulkkinen inte kommit upp till sin rätta nivå och Janne Lahtis varit skadad. Kerälä har i höst visat sig vara allt för beroende av sina kedjekompisar. Utan dem är hen högst en medelmåtta.

Hahl har varit Jokerits klart bästa center. Han har jobbat stenhårt i båda riktningarna, mörkat motståndarnas förstakedja kväll efter kväll och dessutom lett Jokerits farligaste kedja framåt många kvällar. Hahl ser ut att vara en riktig guldklimp för Jokerit och hans värde stiger då de viktigaste matcherna avgörs på våren.

Heinos säsong har inte varit helt lät. Han har fått finna sig i att spela ytter i flera matcher då Erkka Westerlund av någon anledning hellre matchat Juhani Tyrväinen i mitten. Heino har gjort ungefär vad man kan vänta sig av honom och han kommer också att vara en otroligt viktig kugge på våren.

HIFK: Mikael Granlund–Kim Hirschovits–Petteri Wirtanen–Siim Liivik

Granlund har varit precis så magisk som man kunde hoppas på efter vårens insatser. I början av säsongen avgjorde han matcher på så gott som egen hand för sitt lag och han har hållit en hög nivå hela tiden. I och med att killarna bredvid honom bytts i rasande takt på grund av Petri Matikainens kedjelotto led Granlunds spel också en tid. Ligans starkast lysande stjärna har axlat rollen som förstacenter på bästa tänkbara sätt och lär höja sig till nya nivåer under säsongen.

Hirschovits har varit en av ligans största floppar hittills. Hade potential att vara ligans bästa andracenter men fick förra veckan nöja sig med att spela ytter i tredjekedjan med drygt 10 minuters speltid. Hirschovits har tappat självförtroendet helt. Han klarar för tillfället inte av att göra ens de enklaste sakerna på planen och frågan är om Matikainen lyckas lösa upp de mentala knutarna eller om Hirschovits kommer att få lämna laget.

Wirtanen har varit strålande efter en trevande inledning. 6+6=12 på 17 matcher och ett starkt arbete i defensiven visar att Wirtanen fortsatt där han slutade i våras. Ligans mest underskattade spelare är, tillsammans med Granlund och Ville Peltonen, de viktigaste spelaren i laget. Han är inne på planen under de sista bytena i matchen – oberoende om laget ska försvara sin ledning eller jaga kvittering.

Liivik har hållit samma nivå som förra säsongen även om han kanske inte synats lika mycket på planen. Står för en stor arbetsmängd i det tysta och ger alltid 100 procent för laget. Skickades av någon oförklarlig anledning till Mestis och KooKoo då HIFK ansåg att det var värt att se vad Iivo Hokkanen gick för. Någon logisk orsak till att skicka Liivik till Mestis fanns inte.

FM-ligan, HIFK, Jokerit