Powerplay

De svenska kvällstidningarna föreslår att det ska göras frimärke av Mikael Granlunds missade straff i semifinalen i junior-VM. På twitter och på diskussionsforum lyfts Granlund, tillsammans med målvakten Sami Aittokallio, fram som den stora syndabocken då Finland förlorade semifinalen mot Sverige efter straffar.

Det är fullkomlig idioti att beskylla lagets två bästa och viktigaste spelare i turneringen för förlusten.

Visst. Båda gjorde kostsamma missar i semifinalen.

Aittokallio bjöd på kvitteringen då han spelade pucken i handsken på Johan Sundström som hittade Max Friberg framför det tomma målet.

Granlunds ”Datsjuk-dragning” i strafftävlingen misslyckades totalt då han tappade pucken.

Men att det skulle vara Granlunds och Aittokallios fel att det blev förlust är skitsnack.

Sverige var det klart bättre laget. Aittokallio räddade 55 skott. 55!

Granlund serverade både Teemu Pulkkinen och brodern Markus med solklara målchanser i matchen. Och han var Finlands bästa forward i turneringen.

Att beskylla Granlund och Aittokallio för förlusten är lika klokt som att säga att Viktor Fasth var VM:s bästa målvakt i våras. (Fasth röstades fram till turneringens bästa målvakt. Problemet var att omröstningen gjordes inför den sista perioden i finalen. I den hade den svenska målvakten inte ens fångat en badboll och han släppte in fem mål.)

Finlands problem låg helt på andra håll än Granlunds straff och Aittokallios misslyckade rensning bakom det egna målet. Utan Aittokallios fantastiska målvaktsspel hade matchen varit avgjord redan efter 30 minuter. Och utan Granlunds magiska spel tidigare i turneringen hade Finland troligtvis inte ens varit i semifinal.

Semifinalen gick helt enligt de finländska planerna i 40 minuter. Man visste att Sverige skulle dominera. Och trots att Finland förlorade skotten med solklara 57-24 var man otroligt nära att vinna.

Två skitmål hjälpte Sverige till seger. I straffläggningen är det sedan mer eller mindre (o)turen som avgör.

Det bättre laget tog sig till final, det råder ingen tvekan om den saken. Men Finlands lag visade upp en sådan vilja, en sådan kämpaanda och spelarna visade en sällan skådad karaktär i varje situation.

Vem hade trott att Teemu Pulkkinen skulle dela ut fem riktiga bomber till tacklingar?

Vem hade trott att svenskarna inte kom åt mer än ett par returer trots att Aittokallio spottade puckarna framför sig hela tiden?

De finländska spelarna ska vara stolta över sin inställning och sin insats i semifinalen. Laget spelade på toppen eller över sitt kunnande. Tyvärr räckte det inte längre än till en bronsmatch. Och en bronsmatch är inte något man vill avsluta en turnering med.

Granlund, U20-VM