Powerplay

De senaste dagarna har man i finländsk media kunnat följa med hur flera journalister med oro i rösten lyft fram Mikael Granlunds insatser i NHL.

Kvällstidningar skriker om att tränaren kritiserat Granlund. Någon krönikör undrar om man borde skicka honom till AHL medan en annan funderar hur Granlund tål tränarens kritik och hur han förhåller sig till att det inte blivit mer än 1+1 på 6 matcher i Wild-dressen.

Vad hade folk väntat sig?

Att Granlund skulle komma till NHL och dominera?

Det är klart att han har en hel del att lära sig om NHL och vad som krävs för att spela där. Det finns betydligt mindre tid, utrymme och plats och det går inte att lära sig på nolltid. Visst var halva säsongen i AHL nyttig för Granlund men samtidigt måste man minnas att han fysiskt är rätt långt efter många av spelarna i NHL.

Därför är det inte så märkligt att han fått sparsamt med speltid, suttit på bänken i slutet av matcher och inte riktigt hängt med i det defensiva spelet.

Tränaren Mike Yeo hade ett möte med Granlund där han poängterade bristerna i nummer 64:s spel.

Granlund är medveten om sina brister, han vet att han måste göra för att få en större roll i Minnesota Wild och han är beredd att jobba stenhårt för att nå framgångar.

20-åringen är garanterad inte oroad över att tränaren höll ett privat möte med honom, han är knappast heller oroad över att han inte stått för en poäng i snitt per match i NHL och han är knappast rädd för att hans speltid minskat i de senaste matcherna. Han ser det som en utmaning – precis som varje annan gång då han stött på motgångar i karriären.

Resultatet är antagligen också det samma som vid tidigare tillfällen. Han lär höja sig några nivåer och skapa mera positiva rubriker.

Då kanske också paniken i finländska medier också lägger sig.

Granlund, Minnesota Wild, NHL