Filip Saxén väntar på nästa utvisning

Okategoriserad

Det är skillnad på våld och våld

28 feb , 2013, 13.42 Filip Saxén

 

Debatten kring hockeyn går het efter helgens matcher där flera spelare skadade sig.

Men tyvärr spårar debatten som vanligt ur rätt snabbt då det handlar om vad som händer i rinken.

Det beror främst på att politiker, polischefer och andra som i normala fall inte diskuterar eller följer med hockey ger sig in i debatten utan att känna till vad de egentligen talar om och därför använder fel termer då de talar om vad som händer i rinken.

Missförstå mig inte. Jag tycker det är bra att hockeyvåldet, som det allmänt kallas i media, debatteras och diskuteras. Det är enda vägen om ishockeyn vill fortsätta vara den största grenen och åtnjuta respekt i samhället. Hockeyn måste vara öppen och villig att granskas både utifrån och från insidan. På den punkten har hockeyn en hel del att lära.

Men då polisöverdirektör Mikko Paatero och biträdande riksåklagare Jorma Kalske stiger fram och säger att de ska ta åtgärder mot hockeyvåldet visar det att de blandar ihop två olika begrepp.

Det är en enorm skillnad mellan avsiktligt våld och våldsamma situationer.

Det första är det som är oacceptabelt och det bör man göra allt för att få bort från ishockeyn medan det andra är en väsentlig del av hockeyn och en starkt bidragande orsak till att folk strömmar till ishallarna kväll efter kväll för att se på sporten.

Ishockey är en våldsam sport med stenhårda tacklingar och mycket fysiskt spel där kroppskontakt och våldsamma situationer är en naturlig del. En hård tackling hör hemma i spelet precis lika mycket som ett slagskott. Och båda kan tyvärr leda till skador.

Att medvetet och avsiktligt försöka skada en motståndare är däremot inte på något plan acceptabelt eller godkänt.

 

___________

 

Att antalet hjärnskakningar ökat i FM-ligan är oroväckande. Men jag anser inte att polischefen, åklagaren eller presidenten behövs för att  lösa det problemet.

Det är på sitt sätt bra att de tar ställning till vad de kallar för ”våldet i rinken”. Men för att få tyngt bakom sina ord kunde det vara värt att sätta sig in i problematiken och se att det är skillnad på våld och våld.

För att kunna minska på hjärnskakningarna som uppstår efter tacklingar finns det några enkla saker som kan göras.

1. FM-ligan borde för länge sedan ha insett att de elastiska sargerna är ett måste. De minskar risken för skador då spelare som bli tacklade inte stannar som mot en vägg.

2. Spelarna måste lära sig att respektera varandra. Om man ser att en motståndare är ur balans och inte är redo att ta emot en tackling kan det vara värt att bromsa in och låta bli att köra tacklingen till slut med full kraft.

3. Spelarna måste också lära sig att ta emot tacklingar. I och med att det råder tacklingsförbud bland juniorer lär sig inte spelarna hur man tar emot en tackling eller hur man är beredd att bli tacklad vid sargen. Allt för ofta ser man spelare som vänder ryggen till då en motståndare är på väg att tackla.

4. Straffen för fula och olagliga tacklingar måste bli betydligt strängare. FM-ligan lyckades få bort slagsmålen då man bestämde sig för att dela ut stränga straff då spelare kastade handskarna. Men delar man ut 3-5 matchers avstängning för tacklingar mot huvudet på motståndare är det klart att man inte blir av med problemet. Om en spelare vet att det kan bli 8-10 matchers avstängning för en sen och ful tackling som skadar motståndaren tänker han säkert efter en extra gång innan han kör för fullt in i en spelare utan puck.

 

_________

 

FM-ligan har en hel del att lära sig. Det har den här veckan visat. Då rubrikerna varit nattsvarta och samtalen handlat om allt annat än själva spelet kunde man ju tänka sig att ligaledningen ödmjukt skulle göra allt för att rätta till situationen.

I stället går man ut med ett pressmeddelande där man kritiserar Paatero och Kalske och berättar hur förträffligt bra man själv sköter de disciplinära åtgärderna i sin egen organisation. Vi är minsann bland de bästa i Europa och vi har visst tillgång till tv-bilder som är av bättre kvalitet än nätvideon.

Lisäksi tilastot osoittavat, että viimeisten kahden vuoden aikana kurinpitoa on selkeästi tiukennettu ja rangaistukset ovat koventuneet.

Nej, FM-ligan. Det statistiken visar är att det skett betydligt fler fula tacklingar vilket lett till strängare straff.

Hur kan det vara så svårt för FM-ligan att konstatera att ”det skett olyckligt många olyckor på sistone, men vi jobbar hårt för att förbättra spelarnas säkerhet och hoppas att publiken ska trivas i ishallarna och njuta av det fartfyllda spelet ishockey också i framtiden”. Svårare än så behöver det inte vara. Då signalerar man åt alla håll att man tar problemet på allvar.

För oberoende om FM-ligan vill medge det eller inte så har ligan ett problem för tillfället. Ju snabbare man klarar av att medge det för sig själva, desto snabbare kan man lösa det.

, , ,

2 kommentarer

  1. Firsov skriver:

    Lägg till det viktigaste:

    5. Också tränare och ledare ska ta sitt ansvar. Det här är någonting som även spelarfackets vd Jarmo Saarela efterlyser. Det är fel att spelaren ensam bär skulden till sådant han blivit beordrad att göra. Hjärnskadorna tar inte slut så länge vissa ”ruttna äpplen” får härja fritt i båset.

  2. bird skriver:

    Lauri Korpikoski uttryckte det bra i en av kvällstidningarna, många spelare försöker undvika en tackling istället för att ta emot den – det ökar risken för skador. Det är en galen utveckling att spelare försöker göra sig icke tacklingsbara genom att vända ryggen mot den tacklande spelaren (eller på annat sätt signalera att man inte är beredd att ta en tackling).

    Vi började träna tacklingar vid 10 års ålder, trots att det inte var tillåtet i matcherna. Senare blev man bänkad om man fegade ur närkamperna. Vi fick tidigt lära oss att om man går av isen utan att det gör ont nånstans så har man inte gjort bra ifrån sig.

Kommenteringen är stängd.