Powerplay

Kari Jalonen tar över som lejontränare efter Erkka Westerlund om ett år. Ett helt väntat och logiskt val av hockeyförbundet och Kalervo Kummola.

Jalonen är helt enkelt det bästa alternativet för lejonen.

Jalonens meritlista är imponerande med mästerskap både som spelare och som tränare. Fyra FM-ligamästerskap som ansvarig tränare och tre som assisterande tränare talar sitt tydliga språk. Jalonen vet vad som krävs för att vinna.

53-åringen vet hur man bygger ett vinnande lag, han är otroligt krävande och ett behov av att ha full koll på allt som händer i hans lag. Han är något av en kontrollfreak, men det är nödvändigtvis inte en dålig sak.

Jalonen har vunnit guld i både Kärpät och HIFK – i två klubbar där pressen att lyckas är enorm. Inte underligt att Hjallis Harkimo försökte skriva kontrakt med honom då han lämnade HIFK. Men Jalonen nobbade Jokerits anbud och valde KHL och Torpedo Nizjnij Novgorod i stället. Vilket är tur för landslaget.

I Ryssland har han kunnat utveckla sina tränarläror och han har fått ett bredare perspektiv på internationell hockey. Han var aktuell för tränarposten redan för den kommande säsongen men tackade den gången nej.

Nu säger Jalonen att han helst vill åka till Nordamerika under det kommande året då han inte ska träna något lag. Hans tanke är att lära sig mera om tränaryrket genom att studera i en NHL-klubb. Det visar att han verkligen brinner för yrket.

Jalonen är en mycket passionerad tränare som inte skyr några medel för att hans lag ska nå framgångar. Han är inte rädd att ta i med hårdhandskarna, kräva stenhårt arbete av sina spelare och han bänkar stjärnor som inte presterar. Och om någon inte ger allt på isen är feedbacken direkt, rak och hård. Han kräver 100 procentig proffsighet av sina spelare och tolererar inte något annat än att alla gör sitt bästa.

Han kan också vara rätt hård mot sina spelare och sätta dem i obekväma situationer för att få mera ut av dem. Han pushar sina spelare hela tiden och det har funnits killar som inte klarat av hans hårda skola. Men de som gjort det har blivit betydligt bättre spelare under hans ledning.

Elaka tungor säger att Jalonen inte passar som landslagstränare eftersom han bara når framgångar då han har ett överlägset spelarmaterial till sitt förfogande.

Det är en rätt modifierad sanning.

Dessutom: Hur många tränare misslyckas med att nå framgång trots att de har det bästa materialet till sitt förfogande? Namn som Petri Matikainen och Tomi Lämsä kan nämnas i det fallet.

Jalonen har vunnit sina guld med bra lag, det är helt klart. Men han har haft en stor andel i att bygga de lagen. Han har aktivt deltagit i lagbygget, valt ut de bästa spelarna för varje position, hittat rätt roller för sina spelare, sett till att alla drar åt samma håll och fått många stora personligheter och egon att jobba tillsammans för lagets bästa.

I varje guldlag har Jalonen klarat av att komponera en perfekt fungerande helhet med rätt sorts nyckelspelare på sätt positioner. Han har gett sina spelare en del friheter och låtit killarna spela utgående från sina styrkor. Han har krävt att alla förbinder sig till kollektivet, annars hamnar man utanför laget.

Allt detta är saker han har nytta av då han tar över lejonen om ett år.

Ser fram emot att se KJ bakom lejonbänken om ett år. Han hör verkligen hemma där.

Erkka Westerlund, Kalervo Kummola, Kari Jalonen, Lejonen, VM