Powerplay

JVM-guld. Vem hade trott det för ett par veckor sedan? Eller ens för en vecka sedan? Eller inför semifinalen mot Kanada?

Det blåvita lag som överraskade alla och överträffade sig själva i Malmö gjorde det för att det var ett lag i ordets rätta bemärkelse.

Varje spelare satte laget på förstaplats och jobbade stenhårt för det gemensamma målet. Spelarna stortrivdes tillsammans, de följde Karri Kivis taktik i minsta detalj, de gav allt i varje situation och de hjälpte varandra då det behövdes.

Men allt detta hade inte räckt speciellt långt om det inte varit för den enorma viljan och den starka tron på vad de gjorde. Spelarna och träningsledningen brydde sig inte om vad någon annan ansåg om lagets chanser eller hur man skulle nå så långt som möjligt.

Inför turneringen talade Kivi och spelarna om VM-guld som om det var det mest naturliga som fanns. Det handlade inte om någon slags övermodighet eller tomt snack. Killarna visste vad de ville, de hade en klar plan och varje spelare kände till sin roll och fyllde den till hundra procent.

I semifinalen körde Finland totalt över ett blekt Kanada för att sedan ställas mot hemmanationen och storfavoriten Sverige i drömfinalen.

Och matchen blev rena drömmen för smålejonen.

Ett tidigt ledningsmål är oerhört viktigt för ett lag som slår ur underläge. Esa Lindell prickade 1-0 efter bara 28 sekunder.

Ett starkt målvaktsspel och en kompakt defensiv som gjorde det så gott som omöjligt för svenskarna att ta sig in framför Juuse Saros mål gjorde att Finland var bättre i spelet fem mot fem. Svenskarna hade betydligt mera puck, men ofta styrde de finländska spelarna svenskarnas anfall mot sargen.

Det var bara i powerplay som svenskarna lyckades näta i finalen. Och speciellt i den tredje perioden fick man all hjälp man kunde önska av domarna och lite till. De finländska spelarna åkte ut för den ena märkligare grejen än den andra och till slut kom kvitteringen som sände guldavgörandet till förlängning.

20 minuter med fyra mot fyra borde ha passat de individuellt skickligare svenskarna bättre. Men då förlängningen körde i gång såg man direkt från start att de finländska spelarna njöt mera av situationen. Finländarna ville verkligen avgöra. Det visade sig i vunna närkamper, ett aktivare och modigare spel och flera individuella dragningar.

De finländska spelarna njöt av stunden, de såg möjligheten att göra något stort och det fanns flera spelare som var redo att axla hjälterollen. Och framför allt fanns det ingen som var rädd för att misslyckas. Spelarna såg möjligheterna, inte riskerna. Det blev till slut avgörande.

Att det till slut blev Rasmus Ristolainen som avgjorde var ingen stor överraskning. Han hade tidigare i förlängningen visat stor beslutsamhet och vilja och då han fick pucken ute till höger och det bara fanns en svensk back mellan honom och målet reste sig håren på armarna.

– Nu kan det hända, var tanken som knappt han slutföras innan han rundat svensken, brutit in framför mål och iskallt satt pucken i mål.

Ristolainen hade bestämt sig. Han skulle bara skjuta Finland till guld.

Men Buffalo Sabres-backen är bara en av många hjältar i JVM-laget.

Teuvo Teräväinen var turneringens bästa spelare och tillsammans med målvakten Saros den största orsaken till att det blev ett sensationellt guld.

Saku Mäenalanen var inte bekant för den finländska hockeypubliken före VM, nu vet alla vem den målfarliga Kärpätspelaren är. (De stackars svenskarna försöker fortfarande vända och vrida på tungan för att uttala hans namn rätt)

Esa Lindell och Ville Pokka axlade stort ansvar i försvaret, Artturi Lehkonen och Juuso Ikonen var giftiga framåt och jobbade stenhårt i båda riktningarna.

Men egentligen är det inte rättvist att lyfta fram så många enskilda spelare. Guldet är ett resultat av ett kollektiv där alla spelare bidrog till att göra helheten starkare än de enskilda delarna. Det låter som en fruktansvärd kliché, men i det här fallet var det så.

Och bakom allt detta står Karri Kivi. Trollkarlen har under ett år gått från en tränare som bara var någon förlust från att få sparken till att ha lett sitt klubblag till ligaguld och sitt landslag till VM-guld.

Inte illa för en kille som inte fick fortsatt förtroende i Ässät.

juniorer, JVM, Kivi, Mäenalanen, Saros, Teräväinen, U20-VM