Powerplay

Äntligen på plats i Ostrava för ishockey-VM. Lejonen inleder sin turnering med en mycket viktig match mot USA redan på fredagen.

Hittills har VM-resan varit fylld av motgångar.

Att stiga upp klockan 5 på morgonen hör inte till mina favoritsysslor. Men det var min plan eftersom flyget lyfte klockan 7.40.

Men det blev värre än så. Jag väcktes redan 4.20. Vi fick hem en ny hundvalp för en och en halv vecka sedan och han har rätt bestämda åsikter om när man ska sova och när man inte ska göra det.

Just i morse var hans åsikt att  jag inte skulle sova längre än till 4.20. Det är nog tur att han är rätt söt. Det är svårt att bli arg på det här:

Med tre och en halv timme sömn i bagaget mig gav jag mig av mot Ostrava via Köpenhamn och Prag.

Om man bortser från att jag somnade med munnen i min handflata i en rätt obekväm position och höll på att trycka mina egna tänder genom läppen gick allt bra. Flyget från Helsingfors till Köpenhamn var i tid, jag åt frukost på Kastrup och skrev ut en intervju jag gjort tidigare.

Också den andra delen, flyget från Köpenhamn till Prag, gick bra. Men sedan började problemen hopa sig.

Stod rätt länge och väntade på min väska. Då stannade plötsligt bandet där väskorna snurrar.

Det såg inte speciellt lovande ut. Ingen väska. Med tanke på att jag ska vara på resa fram till den 18 maj hade det varit rätt bra att få med sig lite byteskläder.

Jag gick till servicedisken där en vänlig kvinna informerade mig om att det varit problem med något system i Danmark och att hon därför inte ens kan hitta min väska i systemet.

Hon bad mig fylla i blanketter och information om mig själv, väskan och min vistelse i Tjeckien.

– Det kan hända att din väska kommer till Ostrava till hotellet redan i kväll, sade hon lite hoppfullt.

Jag begav mig sedan till följande disk för att köpa bussbiljett för att komma från flygplatsen till tågstationen. Resan gick smidigt men tyvärr hade ärendet med den försvunna väskan dragit ut på tiden så pass mycket att jag missade tåget jag skulle åka med.

– Ingen panik, tänkte jag.

Nästa tåg skulle gå en timme senare. Jag gick till biljettförsäljningen och bad om en enkelresa till Ostrava med följande tåg.

– Följande tåg går om en och en halv timme, informerades jag.

– Men det tidigare tåg …

– Det är fullbokat. Du åker med det senare tåget.

– Ok, en enkelbiljett, tack. Kan jag också reservera en sittplats?

– Nej, det går inte. Det är fritt att välja plats i tåget.

– Jag kan alltså inte reservera en plats på förhand?

– Det är ”free seating”, snäser hon med förakt i rösten.

Ok, jag tackar för biljetten och ställer mig för att vänta på tåget. Stationen är packad med folk som ska resa bort inför helgdagen 1 maj.

I Prag har de dessutom ett lite annorlunda system på stationen. Det finns en stor tavla där alla avgående tågs uppgifter finns. Eller alla andra uppgifter utom vilket spår tåget avgår från. Det dyker upp mellan 15 och 5 minuter före tågets avgång. Det leder till att det står en stor folkmassa och trängs framför tavlan i väntan på att få veta vart man ska rusa.

I och med att jag inte hade någon stor väska att släpa på var jag snabbt uppe på perrongen vid spår 2 då vi fick veta att det var därifrån tåget skulle gå. Snabbt var det fullt på perrongen men jag såg till att hålla min plats i första ledet. Då tåget stannade jade jag cirka 10 meter till närmaste dörr, men jag kom ombord på tåget och såg till min glädje att det fanns mängder av lediga stolar att välja mellan.

Det visade sig snabbt att de i verkligheten inte var lediga utan reserverade. Det hade alldeles tydligt varit möjligt för många passagerare att köpa platsbiljetter. Jag sände den buttra damen i biljettkassan en och annan tanke vid det här skedet.

De sista sittplatserna ockuperades och det blev trängsel i gången då passagerare utan platsbiljetter försökte tränga sig framåt och bakåt i hopp om att hitta lediga stolar.

Jag kom på en lösning och bänkade mig en av de breda och bekväma fotöljerna i första klass.

På andra sidan fönstret såg jag hur folk gav upp och satte sig på golvet. Jag hade inga planer på att resa på det sättet.

Då konduktören kom drog jag fram min biljett och frågade hur mycket jag skulle betala extra för att få sitta kvar. Jag var lite rädd för att det skulle komma ett svar med hänvisning till regler och paragrafer där man vänligt men bestämt hänvisade mig till en plats på golvet i korridoren.

– Du behöver inte betala något. Sitt kvar där, sade konduktören med ett leende.

15 timmar efter att jag startat hemifrån stiger jag av tåget i Ostrava, hittar en taxi och åker till hotellet.

– Hello Mr. Saxen. We were expecting you earlier, hälsar receptionisten glatt och fortsätter:

– Do you have your luggage in your car?

Jag berättar för henne att jag inte kommit med egen bil, att flygbolaget tappat bort min väska och att jag bara vill sova eftersom jag inte gjort det på väldigt länge.

På rummet loggar jag in på flygbolagets sida för att se vad läget med min väska är.

Kanske dags att lägga sig. Får vakna lite tidigare för att handla lite rena kläder, lite hygienprodukter och annat som behövs för de första dagarna här. Ett litet problem kan vara att det är helgdag här i Tjeckien i morgon.

Glada vappen!

Ishockey-VM, Tjeckien, VM