Powerplay

Chicago Blackhawks vann den sjätte Stanley Cup-finalen och tog hem titeln. Kimmo Timonen fick avsluta en fantastisk karriär med att lyfta bucklan. Teuvo Teräväinen fick inleda sin fantastiska karriär med att göra samma sak.

Då ett lag efter en lång säsong får fira mästerskap tillsammans är det alldeles fantastiska bilder som utspelar sig framför publiken. Spelarna kramar varandra, de fäller glädjetårar, de skrattar, de ler, de jublar, de skriker ut sin glädje. Framför allt gör de det tillsammans.

Såg själv NHL-finalerna, precis som resten av säsongen, via NHL Game Center (via Viaplay), och det var en sann njutning att se ceremonierna efter matchen.

NBC:s referent tystnade i samma stund som slutsummern ljöd och Blackhawks-spelarna hoppade in på isen och inledde sin segerfest.

Han var tyst 58 sekunder. Sedan kom han tillbaka, gjorde några anmärkningar om hur lång säsongen varit, vilken belöning det är att få avsluta med seger. Sedan tystnade han igen.

Han förstod att det är bilderna – inte hans ord – som är det väsentliga i det här sammanhanget. Han förstod att det är bilderna – inte hans ord – som skapar stämningen och förmedlar känslorna.

I Finland har referenterna en tendens att idiotförklara tittarna och beskriva allt som syns i rutan. Man berättar hur spelarna kramar om varandra, man säger att Timonen se lycklig ut då en leende Timonen syns i rutan och man är livrädd för att vara tyst längre än att man hinner dra andan. Helst ska man dessutom beskriva allt skrikande.

Det var en verklig njutning att få ta del av NBC:s proffsighet.

Också då lagen skakade han med varandra efter matchen var referenten tyst största delen av tiden. Då han sade något var det med lugn och lågmäld röst och innehållet gav ett mervärde till tittarens upplevelse.

Spelarna som tackar varandra efter en lång matchserie är en av de finaste ritualerna inom hockeyn. I veckor har spelarna kämpat mot varandra i arga och bittra strider och då allt är över kramar man om varandra och visar respekt för hockeyn, motståndarna, sig själva och pokalen.

Att få njuta av bilderna i lugn och ro och verkligen se och känna på stämningen var skönt.

Och då Blackhakwsspelarna väntade på att ta emot Stanley Cup-pokalen fick tv-publiken igen njuta av att själva forma tankar utifrån de bilder som visades i rutan.

Då Duncan Keith tog emot Conn Smythe Trophy för slutspelets MVP var referenten tyst 1 minut 8 sekunder.

Och då Jonathan Toews tog emot den stora pokalen fick bilderna tala utan att referenten yttrade ett ord på hela 2 minuter 30 sekunder.

Att ha en referent som förstår den rörliga bildens styrka och känslorna den kan förmedla och som förstår att tystnaden inte är ett hot utan en möjlighet kändes fantastiskt.

Tack NBC.

När får vi se och höra något liknande i finländsk tv?

Chicago Blackhawks, Kimmo Timonen, NHL, referat, Teuvo Teräväinen, tv