Tim Thomas. En del minns honom som målvakten som såg till att HIFK vann guld för första gången på 15 år. Andra minns honom som målvakten som höll nollan mest hela tiden då han spelade för Jokerit. Och så finns det de som minns honom som målvakten som så gott som på egen hand såg till att Boston Bruins vann Stanley Cup 2011.
Men efter den här veckan kommer många tyvärr att minnas Thomas som målvakten som ansåg sig själv vara större än sitt lag, sin sport, sitt lands politiska system och sitt lands president.
Då Boston Bruins blev inbjudna till Vita huset av president Barack Obama valde Thomas – av politiska orsaker – att tacka nej.
Det som skulle vara en fest för laget som vann mästerskapet förvandlades till något helt annat då alla frågor handlade om att Thomas inte medverkade i stället för hur det kändes för spelarna att få fira mästerskapet i Vita huset tillsammans med presidenten.
Thomas kom med ett uttalande via Facebook senare under dagen:
”I believe the Federal government has grown out of control, threatening the Rights, Liberties, and Property of the People.
This is being done at the Executive, Legislative, and Judicial level. This is in direct opposition to the Constitution and the Founding Fathers vision for the Federal government.
Because I believe this, today I exercised my right as a Free Citizen, and did not visit the White House. This was not about politics or party, as in my opinion both parties are responsible for the situation we are in as a country. This was about a choice I had to make as an INDIVIDUAL.
This is the only public statement I will be making on this topic. TT”
Thomas kan känna att han har rätt att avstå från att träffa president Obama. Men vad han inte tänker på är att han är en del av ett lag. Laget vann mästerskapet tillsammans, laget firade mästerskapet tillsammans men Thomas tyckte att han är större och viktigare än laget då det kom till ett besök i Vita huset.
Hur svårt kan det vara att lägga sina personliga åsikter åt sidan, bita ihop och skaka hand med presidenten och gå vidare i livet?
Jag har alltid gillat Thomas som målvakt. Han har visat att man kan gå den långa vägen och bli en stjärna i världens tuffaste liga. Han har säkert fungerat som inspiration för många och som idol och förebild har han ett stort ansvar.
Det ansvaret verkar Thomas inte klara av att axla. Frågan är hur det kommer att påverka hans ställning bland lagkamrater, motståndare, supportrar och hockeysamhället.
En kommentar
Om bloggaren
Sportredaktören Filip Saxén tillbringar de flesta vinterkvällar i ishallarna i huvudstadsregionen och tycker att ishockey är väldigt mycket mer än bara 40 svettiga män som jagar pucken.
pfft. vem bryr sig? det här är i samma kategori som att gnälla över att Selänne inte orkade spela i den tråkiga stjärnmatchen.