Två matcher, två mål och två segrar. Men lejonens spel har inte imponerat.
Det positiva med Finlands inledning på hemma-VM är förstås att lagets målvaktsspel är fenomenalt. Kari Lehtonen och Petri Vehanen har gjort var sin kanonmatch och lejonen kommer inte att falla på målvaktsspelet i den här turneringen. Det kan man slå fast redan nu.
Lejonen kommer inte heller att falla på defensiven. Hela femman försvarar starkt och hålls tight då man grupperar om från offensiv till defensiv.
Problemen ligger i anfallet.
Första kedjan med Valtteri Filppula, Mikko Koivu och Jussi Jokinen fungerar inte alls. Främst för att Jokinen inte alls klarar av att lära sig Jukka Jalonens spelsystem eller hur kedjekompisarna spelar.
Jalonen måste göra något åt kedjan och det naturliga är att flytta bort Jokinen. Problemet blir vad Jalonen ska göra med Jokinen och vem som ska ta hans plats.
Själv skulle jag vara beredd att peta Jokinen helt. Han har aldrig lyckats i Jalonens landslag och inget tyder ppå att han skulle göra det nu heller.
Jag är fortfarande intresserad av att se Leo Komarov i första kedjan. Komarov var otroligt bra mot Slovakien och han skulle skapa utrymme för Koivu och Filppula om han blev kedjans tredje länk.
Ett annat problem i de två första matcherna har varit att de finländska backarna tagit allt för lång tid på sig med spelöppningarna. Det problemet lär lösa sig själv i matchen mot Schweiz om schweizarna fortsätter spela som de gjort hittills i VM. Laget forecheckar högt och aggressivt och det tvingar lejonen till snabbare spelöppningar vilket borde ge fler kontringsmöjligheter.
I powerplay måste lejonen få mera trafik framför motståndarmålet och på det sättet göra backarnas skott farligare.
Att sedan fjärde kedjan inte heller riktigt fungerar är ett mindre problem jämfört med att ettan och spelet i powerplay är som de är.
8 kommentarer
Om bloggaren
Sportredaktören Filip Saxén tillbringar de flesta vinterkvällar i ishallarna i huvudstadsregionen och tycker att ishockey är väldigt mycket mer än bara 40 svettiga män som jagar pucken.
Att redan nu slå fast att lejonen inte faller på målvaktsspelet är nog att gå händelserna i förväg. Det behövs bara en dålig dag – och såna kommer alltid för alla målisar – i cupspelet och så är alles vorbei.
Tycker att det vittnar om brist på Jalonens coaching-förmåga om Jussi Jokinen inte hittas en plats i laget. Personligen hör jag till dem, som anser att en skicklig tränare bör kunna få det bästa ur de bästa. Finland har en ganska liten grupp av verkliga toppspelare. Därför tycker jag att det är direkt alarmerande, då etablerade toppspelare med Jussi Jokinen, Joni Pitkänen, Saku Koivu, Olli jokinen i spetsen (också Teemu Selänne?, Sean Bergenheim?, Toni Lydman? Sami Salo?) plötsligt under Jalonens tid har fått ett rykte av att inte ”passa in i spelstilen”. Vem som helst kan coacha sina egna favoriter, men om en Antti Pihlström väljs före t.ex. Bergenheim (eller Petrell), en Mikko Mäenpää före Joni Pitkänen, Jarkko Immonen före Saku Koivu, så då är något på allvar på tok. Hittills har jag sett Jalonens Lejon spela tre riktigt bra matcher i stora turneringar (det här är 5 turneringen): mot Tjeckien i Vancouver, mot Ryssland och Sverige i Bratislava. Och i finalen var det verkligen trögt i 39 minuter. Jalonens spelsystem imponerar ej på mej. Han blev geniförklarad pga av någta tillfälligheter förra året. Ett par andra tillfälligheter och Erkka Westerlund skulle vara OS-guld coach och Hannu Aravirta ha 2 VM-guld som förbundskapten. Om matcherna mot USA och Kanada går väl är jag beredd att byta åsikt. men om det går som jag befarar, att det egna speluppbygget totalt går i sank och det blir panikkarusell runt Lehtonens mål med Lasse Kukkonen och Mikko Mäenpää i pajasroller, så kan man glömma Jalonens briljans..
det handlar om små marginaler jo. jag tycker personligen nog om jalonens stil, och framförallt därför att det är ett mycket effektiv sätt att försvara ledning på, vilket ofta sket sig med tidigare tränare pga bristfälligt försvar av hela laget. panikkarusellerna har blivit betydligt färre under jalonens tid. visst har motsåndarna ännu chanser men lejonen lyckas ofta nuförtiden hålla motståndarna i ofarliga zoner.
att jalonen borde få ut det bästa ur alla spelare är förvisso sant men det kan ta en stund och vm tidtabellen är ganska intensiv.
Håller inte riktigt med. Jalonens system kräver speciellt mycket av våra backar – kyla med pucken, åkstyrka, skicklighet, hårda och exakta passar, rätta val under press. Spelare för spelare, så tvivlar jag på vår nuvarande backbesättnings kapacitet. Spel mot ryssar och tjecker visar inte hela sanningen, då dessa lag mycket sällan forecheckar agressivt – speciellt inte med sina bästa manskap. De litar på att de kan avgöra med kontrollerade anfall, som start från egen planhalva. Men lag som är spelskickliga och dessutom vägrar ge utrymme för de finska backarnas långsamma och halvlångsamma starter är gift om våra backar inte håller högsta nivå. Sådana lag i detta VM är Sverige, Kanada och USA. Jag hoppas innerligt att jag har fel.
jo du har en bra point där. jag tycker dock att finlands backar är mycket bättre än vad många ger dem credit för. slovakerna kom i tredje perioden aldrig nära en kvittering mycket pga backarnas tålamod att hålla pucken. Sverige släppte in 4 mål mot danmark vilket också säger en del, slovakien slog usa medan kanada förlorade mot usa. Ny match är alltid ny match men jag tror personligen starkt på finlands spel. det bär eller faller men ska finland klara sig så är det enda alternativet nu att köra fullt ut eget spel.
Jag väntar med att ge ett personligt utlåtande tills efter USA-matchen. Lejonen har nämligen spelat mycket få matcher mot Kanada och USA under Jalonens tid: bara en match mot Kanada! 2009 i gruppspelet: Finland vann på straffar, så det var ju finemang, matchen var i och för sig betydelselös. Mot USA har man spelat tre gånger, enda segern kom i gruppspelet 2010. Båda förlusterna i playoffs: 2009 i VM, 2010 i OS. Så gruppspelet och antagligen kvartsfinalen i pågående VM kommer att funka som ett transatlantiskt ”megatest”. Vi får se!
true that! det som e fint med hockey är att det kan gå hur som helst!
Litet som när man öppnar en låda chokladkonfekter:)
Så det kanske skulle vara dags att, som herr Saxen önskar, kolla upp hur det går om man läger i Komarov i ettan. Jag skulle nog pröva med Jokinen bredvid Kapanen. Vill minnas att de spelade tillsammans då och då under de gemensamma Dallas-åren.
Läser månne Jalonen alls Hbl:s bloggar? Han skulle kunna lära sig någonting.