Powerplay

HIFK rasar i tabellen och går det riktigt illa för rödtröjorna kan laget på onsdagen falla ner till 11:e plats och vara utanför slutspelet.

Vad är det då som gått så snett för HIFK så att laget är betydligt närmare botten än toppen av tabellen?

1. Pasi Sormunen

Tränarens begränsade taktiska kunnande plus hans totala oförmåga att se vem som är ”het” och vilka spelare som passar bra ihop leder till det mest gråa och intetsägande HIFK på evigheter. Har någon sett HIFK spela fysiskt?

2. Spelet 5 mot 5

HIFK har spelat 295 minuter 40 sekunder utan att göra mål i spel med fem mot fem. Då man ser laget spela är det lätt att förstå varför. Spelet är långsamt, fantasilöst och förutsägbart. Att slänga pucken djupt in i motståndarnas zon, försöka jaga ikapp den och sedan snurra ineffektivt i hörnen är varken effektivt eller underhållande. Dessutom är den här säsongens upplaga av HIFK något av det långsammaste man sett i ligan på länge.

3. Laget har ingen förstakedja

Hur kan ett lag med en av ligans tre största spelarbudgetar vara i en situation där man inte har en förstakedja? Tom Nybondas kan inte få rena papper för sitt lagbygge. Joël Perrault var tänkt som förstacenter men skadade sig. Vem ska fungera som yttrar i förstakedjan? Finns ingen i spelartruppen som håller tillräckligt hög nivå för tillfället. Tyler Redenbach är ett stort skämt. 0+0 på de senaste 11 matcherna av en spelare som ska ha en ledande offensiv roll. Redenbach får spelare som Dan Hacker och Peter White att verka kreativa och tuffa. Samtidigt väljer Sormunen att bänka Markus Granlund …

4. För gamla nyckelspelare

Ville Peltonen, 39 år, Joakim Eriksson, 36, Kimmo Kuhta, 37, Stephane Robidas, 35 och Toni Söderholm 34. Låter det klokt att ha så många nyckelspelare som är så gamla?

Peltonen är en skugga av sitt forna jag. På något sätt är det passande att han är etta i lagets interna utvisningsliga.

Kuhta har inte gjort mål den här säongen.

Eriksson fyller in roll också om han är något långsam på skridskorna.

Robidas och Söderholm har spelat starkt också om duons plusminusstatistik är fruktansvärd läsning. Robidas –10, Söderholm –3.

5. Bristande ambitionsnivå?

HIFK har som organisation valt att ta den enkla lösningen i höst.

Då Petri Matikainen lämnade HIFK i somras valde klubbledningen att satsa på gröngölingen Sormunen i stället för att ta tid på sig och söka en ersättare med ligaerfarenhet. Sormunen fanns nära och krävde inte mycket arbete.

Då Perrault skadade sig valde klubbledningen att skriva kontrakt med Redenbach – en spelare man i våras valde att inte förlänga kontraktet med eftersom man inte ansåg att han var tillräckligt bra. Plötsligt hade han blivit det? Tyder också på att ledningen inte ville anstränga sig allt för mycket.

Trots att man hela hösten kunnat se att det inte finns en förstakedja har ledningen valt att inte reagera.

Det är för många saker i HIFK som inte fungerar för tillfället. Att rätta till alla punkter och rädda den här säsongen är knappast möjligt. Därför måste klubbledningen nu satsa allt på att bygga för nästa säsong och inse att det här blir en ”mellansäsong” där man får nöja sig med att överleva utan att skämma ut sig och tappa supportrarnas förtroende.

FM-ligan, HIFK, Nybondas, Pasi Sormunen, Peltonen